Högsommar i maj. Västeråsarna har med förvånansvärd snabbhet slängt nästan alla kläder. Folk släntrar runt på gatorna i shorts och linnen, oavsett kroppsform och passform. Kvinnor tävlar om att ha kortast kjol eller vad det nu är. Affärsmän med hörluren i örat och iPaden under armen hasar fram i tofflor och fransiga avklippta jeans. Jag får en känsla av att alla innerst vill gå nakna för att ta emot så mycket av solen som möjligt. Tur att inte franske svärsonen är här, han skulle titta förundrat på det märkliga klädmodet.
Jag har återvänt från ön, och undrar vem som nu ska titta på fjärilarna på ängen bakom huset. Kommer den här lilla berggräsfjärilen nånsin mer att beskådas av ett mänskligt öga innan den flyger vidare till sin himmel?
Berggräsfjäril, eller möjligen vitgräsfjäril.
I morgon, lördag, ordnar Jonas Färnlöf ännu ett musikaliskt evenemang i det som en gång var hans pappas trädgård på Apalby. I Lasses kvarter. Garanterat spännande. Inte blir det mindre spännande av att Jonas med hjälp av några kompisar baxade ut tio blå bänkar från ett kallförråd på Lövudden i dag. De gjorde det med kommunens goda minne. Bänkarna stod tidigare i frilufsteatern i Folkets park, som monterades ned bit för bit när de nya husen skulle byggas i parken 2005. Nedmonteringen var en kompromiss, eftersom länsstyrelsen ville stoppa en rivning. Teatern skulle kunna byggas upp igen, sa man. Men åren har gått och ingen tycks bry sig om virkeshögen på Lövudden. ”Jag lånar bänkarna till Lasses kvarter”, sa Jonas Färnlöf. På dem har generationer västeråsare suttit och lyssnat på musik och teater. Louis Armstrong har spelat framför dem, Paul Anka har sjungit och Jonas är säker på att pappa Lasse spelade där också.
Jonas Färnlöf baxar ut en av bänkarna från Folkets park.
Friluftsteatern byggdes 1907. Den här bilden är från fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.
Jag har förgäves letat efter den där kiosken på Köpingsvägen, mitt emot Handelsbanken. Snart ger jag mig. Men under letandet dyker det upp allehanda bilder på Köpingsvägen. Det är ju alltid kul.
Köpingsvägen på vykort.
Så har jag hittat ett par bilder till från Vasaparken. Ingen från serveringen, men en från musikpaviljongen. Den bilden är från VLT:s dvd om femtiotalet. Köp den, förutom berättelserna och filmerna finns det också en bildbank på skivan.
Musik i Vasaparken. Foto: VLT dvd.
Ännu ett vykort.
Apropå kiosker så minns jag en korvkiosk som var blå och låg uppe på Malmabergsgatan mellan Runebergsgatan och Geijersgatan…tror jag…där fick jag min första grillade med mos…nån fler som minns den?
Blå? – När då?
Runt 1960 fanns det en korvkiosk på Malmabergsgatans östra sida,
men vid busshållplatsen mellan Nybomsgatan och Frejagatan?!!
Efter bion blev det ”en slang”. Alvar Bogren var snabbast:
– En kokt utan … tjomp, tjomp, så var den borta!
Underbart att ta del av alla bilder från ett Västerås som varit.
För övrigt såg jag, när jag läste inledningen av texten, i bilden av fjärilen en liten groda innan blicken med skärpa nådde ner till bilden och det rätta avslöjades. Perfekt minikry!
Har han som kommer in från tvärgatan till Köpingsvägen varit på Byggmax och köpt bräder tro?