I dag publicerades en artikel om klapphuset vid Munkgatan – Lillån i VLT-serien Frågor om förr. Jag har längte varit fascinerad av berättelserna om hur kvinnorna (det var nästan alltid kvinnor) tvättade mattor och klappade tvätt i den kommunala tvättstugan med rinnande vatten från Lillån. Klapphuset låg där entrén till ACC är i dag.
Klapphuset vid Lillån till vänster där gubbarna går, mellan broarna för Kopparbergsvägen och Sturegatan. Foto: Länsmuseet.
Där, på andra sidan Munkgatan, låg klapphuset. Bild från utfarten från Punkts p-hus.
Har semester sedan några dar. Solen lyfter Gotland över havet. Syrenerna väntar på att förlösas. De första orkidérna blickar troskyldiga mot oss. En havsörn kontrollerar tillgången på kaniner vid gamla kalkbrottet. Men vad är det för blomma, som möter oss i tallskogen bakom huset?
Oansenlig men vacker.
Adam och Eva på Närsholmen. Namnet kommer från de två rotknölarna som kärleksfullt omslingrar varandra.
Havsörnen vakar över kalkbrottet.
Avrundar med en bild från Arvid Ridners kamera. Fyrtiotal. Servering. Utgår från att det är i Vasaparken, men helt säker är jag inte.
Parkservering. Foto: Arvid Ridner.
Alldeles riktigt det är serveringen i Vasaparken på 40-talet.
Gräset väntar … men nog är det väl ASEA:s fönster som syns t. v. om serveringen?! Den i sin tur blev väl Kusin Vitamin – ett präktigt vegetariskt tillhåll, som sen hamna uppe i Punkt o ute på Bellevue. ”Reinkarnerad” återfinns nu kusinen vid Björnövägen.
Dock sägs det att den första ”vegisen” fanns vid Engelbrektsplan? – Mera jobb, Anders! För övrigt tror jag att serveringen blev ungdomsgård, vilket tog musten ur ”barren”.
Ja, visst är det ASEA:s Ottar-kontors fönster som syns t. v. om serveringen.
Märkligt nog ser man inte det mäktiga ASEA-tornet eftersom det döljs bakom det mörkaste och lummigaste trädet mitt i bilden. Men tittar man noga så anar man toppspiran av ASEA-tornet mot himlen mellan den tredje och fjärde trädstammen, och därmed kan vi andas ut.
Så länge vi ser ASEA-tornet så vet vi västeråsare var vi är.
Har kommenterat Frågor om förr på Facebook. Men glömde nämna att Närkes landskapsblomma, gullvivan, blommade grant gult på höga stänglar. För övrigt håller jag med Rolf Carlson om att det är serveringen i Vasaparken. Den passerade jag åtskilliga gånger på min väg från sta´n till Hamngatan 8 sommartid.
Den oansenliga men vackra blomman, kan det möjligen vara en gökärt?
Bilden visar med säkerhet Vasaparken. Dock stämmer inte möblemanget med min minnesbild från femtiotalet. Vad jag minns var stolarna av den typen som gungade. Ramen bestod av ett stålrör böjt som en sammanhängande enhet: Från överkanten av ryggstödet längs ena kanten vertikalt ner, horisontellt ut till framkanten av sitsen, vertikalt ner till marken, längs gruset till bakkanten, allt i ett plan, över till andra sidan längs marken, och upp till ryggstödets överkant på andra sidan på samma sätt som vid nedfärden, för att slutligen med en horisontell bit bindas ihop med startpunkten. Ryggstöd och sits bestod av plana trästycken. Och mina ben nådde inte ner till marken när jag gungade.
Kan det vara Jäkneberget?
Visst är det Vasaparken – jag kommer ihåg sandlådan!