Har grävt bort vildvin framför husets sydgavel. Varje år har det växt och slingrat sig uppför träfasaden. Vackert. Men spåren förskräcker. Vildvinet biter sig fast i färgen och tränger in i varje spricka. Nu ska det bort. Min rygg klarar förstås inte jobbet, så jag måste vila. Utmattad. Inte blir det bättre av att avloppet har tjorvat igen i köket. Jag spräckte förstås vattenlåset när jag skulle skruva bort det. Nu måste vi vänta på rörmokare. Enda trösten är att vi inte kan diska. Tänker tillbaka på lördagen. Det hände mycket. Först Konstmuseet, fullt med folk, god stämning. Musik. Vernissage på Power, en utställning om bilar. Träffade vännen Kjell-Åke Jansson, som alla kallar Tjåken. Han hade ställt ut några av sina osminkade bilder från Power Meet.
Tjåken, alias Kjell-Åke Jansson med bilder från Power Meet.
Fordy Abrahamsson hade lånat ut sin gamla Renault till en installation av Victoria Brännström, kallad Åskbilen. Besökarna fick kliva in i bilen och lyssna på en berättelse. Fordy hade något annat berätta för mig också. Först bilden på den gamla bilen.
Fordy Abrahamsson med sin Renault 1962 som blivit konstverk.
”Jo”, sa Fordy. ”Kommer du ihåg en bild du publicerade en gång med Cloettaflickorna på Västeråsutställningen 1929?” Visst minns jag den. En fin bild av David Eriksson, som dokumenterade utställningen på det nedlagda regementet på Viksäng. ”Längst till vänster står min mamma Helena”, sa Fordy. ”Hon hette Lövstrand då”. Så nu vet vi det. Här är bilden.
Cloettaflickorna på Viksäng 1929 med Fordys mamma längst till vänster. Foto: Davdi Eriksson.
På lördagkvällen gick vi på Kåren. Jag vet inte när jag var på Kåren senast. Måste ha varit i Uppsala för hundrafemtio år sen. Vi var ett stort gäng i övre medelåldern som drack öl och vin till studentpriser och lyssnade till ett band från Västerås som är värt större uppmärksamhet: Semi Basement. Ett källarband med grånade gentlemän med minnen av sextiotal och sjuttiotal. Gubbprogg. Men inte vilket coverband som helst. Nej, nej, all musik, alla texter är bandets egna. Intelligent och kul.
Tre av de sex i Semi Basement, från vänster Malte Lind, Mårten Hallberg och Tore Bremer.
Aron Olnafors tackar för bilderna från Hållgatan, mellan Bondebacken och Kristinabacken. Men han saknar en bild på det lilla hus som låg närmast Bondebacken. Jag har grävt och grävt, vänd på negativen, hållit dem mot solen, blivit utmattad, tvingats ligga på soffan och hämta andan med två glas överbliven Påskmust. Så fick jag hjälp av Ivar Nyström som också grävt och letat och sökt, dragit ut byrålådor, stängt byrålådor. Undrar om han inte rentav framkallat ännu oframkallade filmer i gamla kameror som ingen rört på de senaste femtio åren. Han hittade två bilder! Som han skickade till mig och som jag nu tar åt mig hela äran av när de publiceras. Hoppas herr deckarförfattaren blir nöjd. Vi ser alla fram mot nästa intrig. Mysteriet i Bondebacken.
Hållgatan före Cityringen. Det lilla huset skymtar till vänster. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.
Det mystiska huset längst ner i Bondebacken. Foto: SBK, Stadsarkivet.
I kommentarerna till bilden från Folktandvården häromdan finns funderingar om att folktandvården inte låg på Munkgatan utan i Sundinska huset på fyrtiotalet. Att den låg där på trettiotalet kan jag gå med på. Men jag står fast vid att folktandvården flyttade in i Nämndhuset på Munkgatan 7 efter det att det byggts 1940. Väggmålningen i väntrummet är tidstypisk fyrtiotal. Troligen Birgit Hygrell som gjorde något liknande i Jakobsbergsskolans trapphall vid ungefär samma tid.
Nämndhuset på Munkgatan till höger revs när Aros Congress Center skulle byggas till stadens 1000-årsjubileum 1990. Foto: SBK, Stadsarkivet.
Så en liten avslutande bildgåta. En man med ont i vänster höft promenerar med sin käpp på den soliga sidan av gatan. Ett cykelbud tar en rökpaus och pratar med en kompis. En man står och tittar i ett fönster. En motorcykel med sidvagn kör gatan fram. På gatstenen finns rester av hästskit. Tiden är trettio- eller fyrtiotal. Ni ser säkert var bilden är tagen, eller hur?
Var i Västerås? Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Anders det är rätt folktandvården låg i Sundinska huset
på 30-talet. Jag var där 1938
Ang. Bilden av gatan så gissar jag på St.Gatan mot gamla VLT huset. Leanders antikvariat i nedre delen av huset idag. Möbelaffären fanns väl i ett annat hus som är ersatt med ett nytt.
Ang Biden av Semi Basement är det kul att se Mårten Hallberg och att bandet utvecklas. Vi bodde grannar fr 1960 till dess han lämnade föräldrahemmet, i vars trädgård jag bestämt har för mig att Anshelm Svartz dotter Nanna besökte Mårtens föräldrar vid tillfälle.
F.ö känner jag starkt för dig Anders med dina bestyr med vildvinet. Tänk på Rut-avdraget.
Jovisst är bilden från Stora gatan. Gunnar har rätt. Tackar för bilden från Bondebacken. Där bodde två busgrabbar, Svenne och Stenne, i på början av sextiotalet. Det var som på landet fast mitt i stan.
Visst fanns folktandvården på Munkgatan.
Även vi som var privattandläkare kallades dit i solidaritetens namn på 70-talet, ett par gånger om året. Och då för att på helger hjälpa de stackars medborgare som drabbats av akuta problem. Jag har full förståelse för de som ännu i dag har mindre behagliga minnen från kliniken, den hade en stark prägel av steril institution, även om Birgit Hygrell (?) gjorde vad hon kunde för att lätta upp miljön. Tveksamt om något skolbarn såg den fina väggmålningen, helt upptagna med sina våndor inför: ”Gaapa ståårt!”
Fantastiskt att se Mårten H. och Tore B. Tyvärr var jag upptagen med Arosbrödernas vårfest på det rumphuggna Hahrska Palazet, annars hade jag garanterat varit där!
Och som Gunnar I. sa: hjälp finns att få, klättra inte på stegar, gräv inte sönder ryggen, vi behöver dig Anders!
Någon väggmålning minns jag ej men: ”Gaapa stöööörre!”
Och den förskräckliga ”arborrmaskinen”. Dock blev vi ju omhändertagna!
Fanns där inget annat positivt utöver väggmålningen ???
Jag gick till skoltandvården i Sundinska huset från Skepparbacksskolan 1934-35.
Fotografiet på VLT-huset påminner mig om söndagseftermiddagar sent 30- och tidigt 40-tal.Då samlades folk utanför skyltfönstren för att få veta ställning och slutresultat av, beroende på årstid, fotbolls- eller bandymatcher i framför allt allsvenskan. VLT:s kontor var nämli-gen ”bemannat” av två damer som kontinuerligt skriftligen meddela-de gjorda mål. Det var den tidens text-TV! När slutminuterna närmade sig, var det ibland så mycket folk, att bussarna hade problem att komma fram på Stora Gatan!
Möbelaffären som låg vid VLT var Johanssons Möbler som flyttade
ner till hörnet Hantverkargatan- Sturegatan. Innehavarens son hade
bytt till namnet Bobring. Jag har ett mycket fint skåp från 1900-talet
som är inköpt där (antikt).
Rolf, I min klass på VHAL åren 1959-62 gick en flicka, Christina Bobring f.-46. Hon bodde på Båsbo. Undrar var hon tog vägen?
Om hon är släkt med innehavaren, förstår jag än mer att skåpet är fint.
Bilden på Hållgatan före Cityringen leder tanken en bit bort mot Biskopsgatan.
”På den här parkbänken satt Hilda och jag ofta när vi var unga. Det var liksom vår bänk.” Så sa min morfar för drygt femtio år sedan när han och jag i Biskopsgatans förlängningen gick upp till Djäkneberget. Jag tänkte då att den bänken skall jag alltid minnas. Och det gör jag också fast inte på det sättet jag hade tänkt. Numera går Cityringen brutalt över platsen där bänken en gång fanns vilket inte hindrar mig från att tänka på den varje gång jag kör över den.
Vildvin om hösten, så vackert! Vitsen är att ha en stor sälg intill, uppvuxen, eller pil – snygg berså då så småningom.
[...] Anders 2012 http://anderslif.wordpress.com/2012/05/13/utmattad-av-allt-gravande/ Västerås konstmuseum: [...]