Datorn har fått stå orörd ett par dar. Annat har pockat på uppmärksamheten. I går var det till exempel fest i Bombardier Arena när Västerås Irsta tog det sensationella steget upp i elitserien. Martin Boquist har gjort underverk med laget. Hans spel är stort. Så snart han steg in på planen från bänken växte VI en dimension. När han satte upp farten visste man att något skulle hända. Antingen skott eller en genial passning. En stor spelare och uppenbarligen också en stor tränare. Handbollen är att gratulera. Vi gamla bandystötar har en del annat att fundera över. Stämningen i handbollshallen var magisk. Två tusen personer. Fullsatt. Handklappningar. Musik. Och, framför allt, en ung publik. Här fanns framtiden, här fanns inga surgubbar som tyckte det var bättre förr.
Handbollspublik. Något för bandyn att lära sig av.
I går såg vi märkliga vadarfåglar med långa näbbar och svarta bröst i Asköviken medan tofsviporna jagade bort höken och solen stod högt. Stenarna borta i Rytternes lilla kyrkoruin passade bra för en picknick. Undrar vad de två bröderna filosoferade om, däruppe på stenmuren från 1200-talet?
Två bröder fikar i kyrkoruin.
I dag handlade Frågor om förr i VLT om fiskhandlare Erikssons imperium, som var som störst på femtiotalet när han styrde över fem butiker med rinnande vatten i fönstren. Här är en bild som inte fick plats i artikeln. Fiskhandlaren himself, Carl Johan Eriksson, står till höger i bild inne på bakgården till Fiskhallen på Smedjegatan, nån gång på trettiotalet. Springsjasens cykel till vänster och porten ut till Smedjegatan (dagens gågata mellan Vasagatan och Sturegatan). Fiskhandeln låg på den norra sidan. Tror att det ligger en grekisk krog där i dag. När huset revs flyttade Fiskhallen om hörnet ner på Sturegatan.
Fiskhallens gård på Smedjegatan. Foto: Inger Liebls samling.
Vi har fått njuta av Arvid Ridners fyrtiotalsbilder både här på bloggen och i VLT. Arvids dotter Kerstin Hult har hört av sig och tackat för den uppmärksamhet hennes pappa fått. Kerstin bor i Söderbärke och hon har skickat mig ett album med flera av pappa Arvids bilder från den stad han fotograferade så kärleksfullt. Titta på den här, en stämningsfull motljusbild från Domkyrkan och Biskopsgården.
Västra Kyrkogatan, tidigt fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.
Eller den här. Folkliv på Smedjegatan under krigsåren. Ridner står väl i höjd med Folkets hus, ungefär och fotograferar mot väster.
Smedjegatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.
Det kommer mer, gott folk. Men nu måste jag ut i solen. Förresten, är det nån som minns radiobilarna? Dom som körde runt i stan på femtiotalet med högtalare på taket och ropade ut att dagens bandymatch på Arosvallen var inställd. Göran Johansson bodde på Karlsgatan som liten och han minns bilarna med högtalarna, men hans barn vägrar tro honom. Tänk om man kunde hitta en bild…
Hej, Anders!
Kul att ett gammalt bandyfan nu också börjar bli ett handbollsd:o. Men det var inte så dåligt förr heller. På 40-talets första hälft, när jag själv var aktiv i VIK:s juniorer och läroverkslaget, hade vi både VIK och VHF (Västerås handbollsförening, som f.ö. startade som Högre folkskolan,) med i den övre toppen av svenska handbollslag. Då var det liv i luckan i den gamla idrottshallen, inte minst när det var derbyn!
Lustigt, pratade häromdagen om just bilarna med högtalare som också for förbi på Drottninggatan och lämnade meddelanden. Kunde det vara evenemangstips eller av allvarligare slag tex utrymningsövningen 1960?
Blev inte heller trodd av den som lyssnade.
Var och läste ditt ”Frågor om förr” på biblioteket för ett par timmar sedan. Minne från tidigt 30-tal. Vi bodde då Oscaria 8A, ett kvarter, som bestod av små hus med två lägenheter. En gång i veckan kom en ambulerande fiskhandlare, kan det ha varit Eriksson?, med en flakvagn med fisklådor på flaket och en bock hängande på en skakeln. Den använde han som stöd, när han gjorde affärer. Han hade mälarfisk, förstås, men även strömming och saltsillsburkar. Fisken la han i en korg och vägde den med hjälp av ett besman.
Fantastisk bild från V:a kyrkogatan. Vilken stämning. När kommer Röda Nejlikan?
Så sant, Gunnar. Och visst var gatlyktorna mycket vackrare förr! Jag tycker mig ana i bakgrunden att Vandalgatan ännu inte är anlagd?
Efterlyser foton av denna miljö mellan domkyrkan och proban innan skeletten grävdes upp och den gamla kyrkogården skändades i början av 1940-talet.
Enbart för att ge plats åt den gata som än i dag är en skamfläck i det som är Västerås absoluta medelpunkt och ursprung!