Promenad på Björnön i går. Värmen kom sakta smygande från söder, i släptåg efter Ryanairs plan som flög in från Sörmlandslandet och lågsniffade över den kalhuggna åsen på ön, där utsikterna numera är vida. Sedan barn är jag fascinerad av stora tunga flygplan som startar och landar. Jag fattar inte hur det går till. Så var det i går också. Jag tog en bild som borde kunna användas i flygbolagets reklam. Men dom vill säkert inte ha den eftersom jag hör till dom som är kritiska till de stora kommunala subventionerna till flygplatsen och indirekt till alla de stockholmare som flyger med Ryanair och inte bidrar med en krona till den kommunala ekonomin. Det är en demokratisk skandal att medborgarna inte får ta del av det avtal som Ryanair har med det kommunägda flygplatsbolaget. Någon folkvald styrelseledamot borde ha kurage nog att läcka avtalet.
Inflygning över kommunalt kalhygge.
Våren är alltid lika märklig. Är verkligen blåsipporna så blåa och vitsipporna så vita? Och vad är det för mystiska träd, vars knoppar ser ut som vore de hämtade från en botanisk trädgård i Kapstaden. Vad är det här till exempel? Varför lärde jag mig aldrig något i skolan?
Säkert en alldeles vanlig sort.
Nedanför Björnöbacken står ett vindskydd med eldplats, där brasan ibland sprakar på vintern när barnfamiljer värmer sig och sina pulkor. Nu har några engagerade människor brutit loss väggplankor för att få en riktig brasa. Kul idé. Det är säkert ett gäng nyblivna pensionärer som skakat loss med Jimi Hendrix eller The Who i hörlurarna.
Hydda med väggfast ved.
Skrev om Slottsträdgården i VLT:s Frågor om förr i går. Trädgården som klövs mitt itu av Cityringen på 1960-talet. Funderade på hur det såg ut när Källgatan inte slutade i en parkering utanför Polishuset. Saknar bilder på den delen. På den här bilden kan man ana att det finns en fortsättning bortom Västgötegatan.
Källgatan mot söder, strax före korsningen med Västgötegatan. Polishuset ligger till vänster i dag. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.
På Källgatans norra sida låg åtminstone ett vackert äldre hus, som jag inte har något minne av, men som Karin Kjörning minns desto bättre. För ett par år sedan skickade hon mig en bild på det hus där hennes mormor och morfar bodde på Källgatan. I dag finns ingenting kvar av den borgerliga idyllen.
Hus på Källgatan, en svunnen idyll. Foto: Karin Kjörnings samling.
Förra veckan visade jag ett vykort från Köpmangatan. Hans Wennerström kommenterade och berättade om Levins pälsskrädderi som låg ovanpå Carolina Anderssons hattaffär. Hans mamma jobbade där. Hans har skickat ett kort och förmodar att det är Levin himself i vit rock. Visst är det härligt med bilder från arbetsplatser som var.
Levins pälsskrädderi på Köpmangatan. Foto: Hans Wennerströms samling.
Så är det dags för en liten bildgåta igen. Här är en bild på liten gata i stan, som fortfarande finns kvar men som förstås ser helt annorlunda ut. Den bastanta bilen, givetvis med märke som jag knappt hört talas om, kan möjligen finnas i någon veteranbilssamlares garage.
Femtiotalet. Foto: SBK, Stadsarkivet.
Vill kommentera fotografen Blom, som ju var aktuell i gårdagens blogg.Han förevigade inte bara Västerås stad, han var också en skicklig porträtt- och barnfotograf, som jag har lämnat ett prov på i min facebook!
Jag sitter och funderar på bildgåtan. Jag tror att det är Övre Kungsgatan. Huset längst ner på bildens högra sida skulle i så fall vara baksidan på Skandiabiografen där utsläppet var.
Hej Lars ! Du e’ nog på rätt spår?! ”Knixen” på vänstra trottoaren bortom bilen indikerar den tvärgata som där skulle ha funnits …
Men såg Skandiahusets baksida ut så? U-format?
Glömde bilen. Kan ev. vara en Morris Six MS eller en Wolseley 4/50. Årsmodeller runt 1950.
Det är Övre Kungsgatan, huset längst ner är väl det hus som
gick under namnet Bånkgården på Källgatan.
Bånkgården?! Jag undrar om det var där eller i huset bredvid som en ”välväxt” äldre herre drev biljardsalong i källaren (en halvtrappa ner?)?
Attans om jag kunde komma på namnet …… ? Nå’t typ Olle?
Mitt i prick!
Källgatans fortsättning var vägen upp till Gamla Sjukhuset som väl
hette Trappgatan, gatan som gick från Turbinbron och upp mot
Hållgatan hette väl Skepparbacken.
Så måste det vara. Tack.
Det vita huset stod där nu parkeringsplatsen utanför
polishuset ligger.
Bilden på Källgatan med pumpen är traumatisk. Det var nämligen där som jag fick min första parkeringsbot. Givetvis felaktigt. Året var 1968 eller 1969 och det var högertrafik. På högersidan vid pumpen fanns då parkeringsautomater som inte var placerade vid trottoarkanten utan vid trottoarens insida mot gräskanten. Nu var det så att gräs var något okänt denna dag för det var ett hiskeligt snöoväder. Det var mörkt på kvällen när jag kom och med viss möda parkerade vid automaten och plikttroget lade på min krona. Döm om min förvåning när jag kom på morgonen och såg min Saab V4 stå halvt överplogad på trottoaren. Och med böteslapp på vindrutan dessutom. Förklaringen var att jag hade parkerat på trottoaren på grund av att all snö hade gjort att den inte gick att skilja från gatan. Surt.
Hembageriet på Källgatan (syns på högersidan) fanns väl kvar en bit in på 90-talet. Det kan ju förstås ha bytt ägare etc sedan bilden togs, men som elev på Fryxellska på 80-talet gick vi ofta dit och handlade ”gårdagens bulle” för en småpeng.
Om jag minns rätt så hette det Abe’hns och jag minns doften av bullar när man steg in. Samma härliga doft kan man känna när man kliver in på det nya bageriet i Kopparlunden.lnbkkjh
Knoppen, rönnknopp?
Spännande foto från Källgatan! Hembageriets tekakor var goda, men inte i klass med Småbrödsbageriets. Hos Vegete försäkringar, en halvtrappa ned försäkrade jag min Vespa Popolino 125 cc. Längre bort vid pumpen bodde min klasskamrat Eva. Till vänster mot teatern fanns Lings där min kompis Gunnar på 60-talet fick oss alla att köpa runda märkliga kalottliknande hattar för en spottstyver.
Det kopplar till bilden från Levins eftersom hon som sitter på stolen närmast och vrider på huvudet mot kameran är Aina Ling, gift med Börje som drev auktionskammaren.
Du har nog rätt Claes, jag minns dessa mössor som vi köpte på Lings, jag tror dom var gröna med vertikala gula ränder. Att det ar jag som lurade Dig att köpa mössan skall vi lta vara osgt. Lings var ju spännande, det fannns ju allt där, både sådant Du kanske behövde och framför allt mycket som Du egentligen inte behövde. Jag skulle vilja beskriva Lings som dåtidens Billiga Nisse.
Jag minns också hembageriet som hette Abeens där man öppnade dörren, kände doften från de nybakade bröden och klev ner en halvtrappa. Jag har fortfarande doften i näsan och får en deja-vu känsla när jag kliver in på dagens bageri i Kopparlunden.
Intressanta bilder! I den vita villan på Källgatan, där nu en parkering ligger, bodde tandläkare Frendin med familj på 60-talet. Därefter låg det någon eller några röda stugor. I en av dessa bodde en ”rysligt gammal” gumma som mina något elakare kamrater kallade för Häxan. Varför vet jag inte.
Bakom planket på Övre Kungsgatan var bakgården till det hus som bl.a. inrymde DLl Gustafssons livs på Stora gatan. Där fanns också en Gustafssons charkfabrik.
Den Gunnar som ”lurade” Claes att köpa billiga hattar på Lings för 10 öre styck var förmodligen samme Gunnar som nu är chefsjurist på ABB. Han förmådde även mig och mina kamrater att göra detsamma.
Bilden på Övre Kungsgatan väcker många minnen till livs. Det ser nästan ut som om bilden är tagen från Grönbergs Pälsaffär som min mamma drev.
I första huset på vänster sida ser man en stentrappa som var ingången till den kemtvätt som låg i källaren, jag vill minnas att vi kallade tvätteriet för ”Gubben i lådan” och jag tror det fanns en förteståndare där som hette Jack.
I det första rappade huset på höger sida språngde sig en man til döds någon gång i början på 60-talet. Det fanns glasskärvor på hela gatan. Mins syster hade passerat kort dessförinnan på väg till sin klasskamrat Yvonne som bodde i nästa rappade hus på höger sida, det lite högre huset.
Yvonnes bror Håkan var en klasskompis till mig. Just ingången till Yvonne och Håkans hus in till gården innanför var utgångsplatsen när vi lekte bollen i grytan i kvarteret. Det fanns massor med ställen att gömma sig på i närheten.
Det finns mycket mer att berätta om kvarteret mellan Övre Kungsgatan och Stora Gatan men det får vi ta en annan gång
Förlåt … DL Gustafssons Livs ska det vara.
Hej! Anders, nu när vi ändå är inne på kvarteren runt polishuset, skulle man få be om en bild på Västgötegatan 18?
Det var vår första adress i Sverige efter flykten från Ungern och den av Sovjet nedslagna revolten där, hösten 1956
Vi bodde där från tidiga 1957 till början av 60.talet, då vi flyttade till Rekylgatan. Bara dagar efter flytten eldhärjades vinden på Västgötegatan 18, något som gjorde att man rev huset kort därefter och vi drog en suck av lättnad över att vi inte längre bodde där.
Hej!
Angående biljardsalongen så låg den granne med savoy frisörsalong hörnet
skomakargatan och en gatstump mot kungsgatan alltså inte i bånkgården
innehavaren hette Madda Bergström som även drev minigolfbanan där klippans
bilparkering nu ligger.
Det här är min barndoms tassemarker, synd bara att ingenting finns kvar av
idyllen.
Bilden ifrån Levins är inte Köpmangatan utan Stora Gatan 24. Det var min morfar som drev Pälsaffären brevid Hennes. Det är mormor som syns på bild och det här är tidig 40-tal. Han hade två ateljeer, En ovanför affären med sömmerskor och buntmakare samt en i källaren där han tillverkade mössor och pälsceper. Flera av sömmerskorna känner jag igen