Snöar ute. Måste ner på stan. Hade inte tänkt blogga, men gick in på sidan för skojs skull. Höll på att ramla av stolen. Tur att jag inte gjorde det, för då hade höften gjort ännu mer ont. Kurvan för besökare hade stigit brant. I går hade jag 1 443 besök på hemsidan / bloggen. Fjortonhundrafyrtiotre. Kul, men jobbigt. Nu måste jag ju fortsätta och leverera. Jag tror att det är de gamla bilderna som lockar. I går publicerade VLT del två av Arvid Ridners bilder i min serie Frågor om förr. Ni som följt bloggen har sett många av Ridners bilder den senaste månaden. Men bilden från Källgatan, som fanns i VLT i går, har jag inte visat tidigare. Här kommer den, en gång till. Jag tycker det är en av hans allra bästa. Morgon på Källgatan, en man på väg till arbetet med sin cykel. Det är fyrtiotal, och småstadslivet har sin trygga lunk. Skuggor och komposition gör bilden till ett mästerverk.
Morgon på Källgatan. Foto: Arvid Ridner.
En annan av gårdagens bilder visade en kiosk med två barn och en godistiggande hund. Även den bilden är från fyrtiotalet. Ni har sett den här på bloggen förut. Nu frågade jag tidningens läsare om de vet var kiosken låg. Innan jag berättar om svaren ska jag visa kiosken på nytt, men ur ett litet annat perspektiv.
Den mystiska kiosken. Foto: Arvid Ridner.
Gunilla Rognestedt är säker på att kiosken låg i hörnet Hemdalsvägen och Strängnäsgatan, utanför Folkets park. ”Jag köpte ettöreskarameller där.”
Rolf Gustafsson tror att det är ”Gustavssons kiosk” på Skultunavägen, vid Wallinska kyrkogården.
Britt-Lis Finström håller på kiosken på Stohagsvägen, när Nedre Hyttvägen. ”Dom hade stora röda krokodiler och Fantomen.”
Matti Koskinen har en annan kiosk på förslag: ”Jag tror det är kiosken som låg precis i början av Föreningsgatan. Jag bodde mitt emot den och köpte allt möjligt onyttigt där när jag var barn.”
Maria Eklund har diskuterat kiosken med sin pappa som säger att kiosken mycket väl kan ha legat i Dingtuna.
Ivar Nyström skickade en bild på ”Hellmans kiosk” på Kopparbergsvägen som en jämförelse. Kioskerna är lika, men Ivar är ändå tveksam till att det är samma kiosk. Kanske byggdes flera kiosker i samma stil på den här tiden. ”Du får säkert flera svar från västeråsare som känner igen kiosken från just sina kvarter”, skriver Ivar. Och det har han alldeles rätt i.
Hellmans kiosk. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.
Vi får återkomma i det viktiga kioskärendet. Vi avslutar med ännu en typisk Ridnerbild. Gatuarbeten på Köpingsvägen (tror jag) i stämningsfullt ljus, med hästar och gatsten. Titta och njut.
Arbete med trafikdelare. Foto: Arvid Ridner.
Cykeln på den fina bilden på Källgatan väcker minnen från den där gången något år in på femtiotalet. Det var där vi körde omkull, morfar och jag. Vi hade varit på Blåsboplan och tittat på fotboll. Där bestod publiken av ett glest led med gubbar som lutade sig mot sig mot räcket alldeles intill sidlinjen. Där satt jag på räcket med morfars breda bringa som ryggstöd. Efter matchen cyklade han med mig sittande på framstången in mot staden. Spänningen var stor och frågan var hur nära framhjulets ekrar man vågade hålla foten. Vid pass Källgatan var gränsen överskriden och vi körde omkull. Folk tillskyndade och undrade hur det gick. Jag klarade mig bra men det gick sämre för morfars byxor.
Kära kiosker – ungdomsårens oaser.
Alla såg väl likadana ut från början? Undras om lilla papperskorgen till höger ingick i konceptet?
Cykeln på Källgatan intresserar mig oxå. Kollade pakethållaren men tji unikabox – då fick jag se ännu en ”plupp”, en liten mörk en. Fundera först,
läs baklänges sen ….. I Offe’s bok finns en tydligare bild.
! tsrevö w tte dem tlykssgnirertsiger snesilop rä teD
Nu börjar det bli intressant när kioskerna dyker upp. Skulle kunna vara kiosken som låg lite längre ut på Köpingsvägen, men nej! Skulle vara intressant med en total inventering av alla kiosker i Västerås under 50- och 60-talet.
Den 9 april väckte Wei Öhlund ”ännu en kiosk till lifv”:
”Jodå, det låg en grön kiosk där men det var lite längre västerut på Norra Ringvägen, jag uppskattar att det var halvvägs till korsningen med Vasagatan.”
På Viksängsträffen nålade en dam, som också bott i kvarteren, fast kiosken strax norr om Tessingatans möte med N. Ringvägen. Det torde motsvara nr 25-27 gissningsvis.
Många kiosker blir det. Alla var inte lika men många blekt gröna. Gemensamt dock deras oundgänglighet.
Den utsökta bilden från Källgatan väcker minnen även hos undertecknad. På trottoaren till vänster traskade jag på väg till Whasserska skolan 1949-51. Jag bodde på Kyrkbacken och rutten gick via Rektorsgatan, över läroverksskolgården, vidare över Biskopsbron och in på Källgatan, vänster förbi Lundahlska jorden och slutligen vänster igen, där låg skolan med utedass och allt. Jag var sex år när jag började i 1:sta klass och jag har inget minne av att någon förälder någonsin följde mig till skolan. Man skulle klara sig själv! Fröken Karin Sjögren stod på trappan och ringde in med handklocka och varje klassrum värmdes av kakelugnar. Har jag levt på 1800-talet, eller..? Bland klasskamraterna fanns Lasse Färnlöf, som då ännu inte drabbats av sin poliosjukdom.
Nu en fråga till bloggens vakna läsare: vem vet något om den ”teaterbåt” som låg för ankar i ån nedanför skolan och där det spelades sommarteater? Någon som har bilder? Du, Anders?
”Har jag levt på 1800-talet, eller..?” undrar du Anders.
Nja, 1800-talet sträckte sig ända in till runt 1955 då Praktiska Real fick nya lokaler (nuvarande Wäxhuset). Innan dess höll vi till i mittkåken vid Bondtorget. Stor gjutjärnskamin och vi tokeldade kaminen så den blev illröd … Den nye läraren skulle grillas (f d boxaren Arne Sanders fr Gbg?), men Arne sa’ ingenting utan höll en perfekt lektion med sin goda kondition och grillade blev vi själva både här och där.