Kommentarer till Vad gör jag här? http://anderslif.wordpress.com/2012/04/17/vad-gor-jag-har/ En blogg om förr och nu Sun, 09 Jun 2013 16:20:25 +0000 hourly 1 http://wordpress.com/ Av: kingvarselin http://anderslif.wordpress.com/2012/04/17/vad-gor-jag-har/#comment-1511 Thu, 19 Apr 2012 10:19:35 +0000 http://anderslif.wordpress.com/?p=3167#comment-1511 Den 9 april väckte Wei Öhlund ”ännu en kiosk till lifv”:
”Jodå, det låg en grön kiosk där men det var lite längre västerut på Norra Ringvägen, jag uppskattar att det var halvvägs till korsningen med Vasagatan.”
På Viksängsträffen nålade en dam, som också bott i kvarteren, fast kiosken strax norr om Tessingatans möte med N. Ringvägen. Det torde motsvara nr 25-27 gissningsvis.
Många kiosker blir det. Alla var inte lika men många blekt gröna. Gemensamt dock deras oundgänglighet.

]]>
Av: kingvarselin http://anderslif.wordpress.com/2012/04/17/vad-gor-jag-har/#comment-1508 Thu, 19 Apr 2012 08:48:03 +0000 http://anderslif.wordpress.com/?p=3167#comment-1508 ”Har jag levt på 1800-talet, eller..?” undrar du Anders.
Nja, 1800-talet sträckte sig ända in till runt 1955 då Praktiska Real fick nya lokaler (nuvarande Wäxhuset). Innan dess höll vi till i mittkåken vid Bondtorget. Stor gjutjärnskamin och vi tokeldade kaminen så den blev illröd … Den nye läraren skulle grillas (f d boxaren Arne Sanders fr Gbg?), men Arne sa’ ingenting utan höll en perfekt lektion med sin goda kondition och grillade blev vi själva både här och där.

]]>
Av: Anders Berggren http://anderslif.wordpress.com/2012/04/17/vad-gor-jag-har/#comment-1504 Tue, 17 Apr 2012 19:48:21 +0000 http://anderslif.wordpress.com/?p=3167#comment-1504 Den utsökta bilden från Källgatan väcker minnen även hos undertecknad. På trottoaren till vänster traskade jag på väg till Whasserska skolan 1949-51. Jag bodde på Kyrkbacken och rutten gick via Rektorsgatan, över läroverksskolgården, vidare över Biskopsbron och in på Källgatan, vänster förbi Lundahlska jorden och slutligen vänster igen, där låg skolan med utedass och allt. Jag var sex år när jag började i 1:sta klass och jag har inget minne av att någon förälder någonsin följde mig till skolan. Man skulle klara sig själv! Fröken Karin Sjögren stod på trappan och ringde in med handklocka och varje klassrum värmdes av kakelugnar. Har jag levt på 1800-talet, eller..? Bland klasskamraterna fanns Lasse Färnlöf, som då ännu inte drabbats av sin poliosjukdom.
Nu en fråga till bloggens vakna läsare: vem vet något om den ”teaterbåt” som låg för ankar i ån nedanför skolan och där det spelades sommarteater? Någon som har bilder? Du, Anders?

]]>
Av: Aron Olnafors http://anderslif.wordpress.com/2012/04/17/vad-gor-jag-har/#comment-1503 Tue, 17 Apr 2012 19:42:25 +0000 http://anderslif.wordpress.com/?p=3167#comment-1503 Nu börjar det bli intressant när kioskerna dyker upp. Skulle kunna vara kiosken som låg lite längre ut på Köpingsvägen, men nej! Skulle vara intressant med en total inventering av alla kiosker i Västerås under 50- och 60-talet.

]]>
Av: kingvarselin http://anderslif.wordpress.com/2012/04/17/vad-gor-jag-har/#comment-1502 Tue, 17 Apr 2012 19:04:07 +0000 http://anderslif.wordpress.com/?p=3167#comment-1502 Kära kiosker – ungdomsårens oaser.
Alla såg väl likadana ut från början? Undras om lilla papperskorgen till höger ingick i konceptet?

Cykeln på Källgatan intresserar mig oxå. Kollade pakethållaren men tji unikabox – då fick jag se ännu en ”plupp”, en liten mörk en. Fundera först,
läs baklänges sen ….. I Offe’s bok finns en tydligare bild.

! tsrevö w tte dem tlykssgnirertsiger snesilop rä teD

]]>
Av: hanswennerstrom http://anderslif.wordpress.com/2012/04/17/vad-gor-jag-har/#comment-1501 Tue, 17 Apr 2012 18:35:38 +0000 http://anderslif.wordpress.com/?p=3167#comment-1501 Cykeln på den fina bilden på Källgatan väcker minnen från den där gången något år in på femtiotalet. Det var där vi körde omkull, morfar och jag. Vi hade varit på Blåsboplan och tittat på fotboll. Där bestod publiken av ett glest led med gubbar som lutade sig mot sig mot räcket alldeles intill sidlinjen. Där satt jag på räcket med morfars breda bringa som ryggstöd. Efter matchen cyklade han med mig sittande på framstången in mot staden. Spänningen var stor och frågan var hur nära framhjulets ekrar man vågade hålla foten. Vid pass Källgatan var gränsen överskriden och vi körde omkull. Folk tillskyndade och undrade hur det gick. Jag klarade mig bra men det gick sämre för morfars byxor.

]]>