Beskar äppelträd och päronträd. Klättrade på stege, trots dålig höft. Klarade av det. Tänkte på L som opererade sin höft i torsdags. Begav mig till lasarettet, vandrade genom tom korridor. Lasarettet en lördag kan vara spöklikt ödsligt.
Lördag på lasarettet.
Det var ödsligt i går också, förresten. En man hade fallit ihop i foajén. Ingen vitklädd i närheten, bara några besökare. En av dem lade mannen i framstupa sidoläge, de andra ringde 112. Fick inget svar. ”Finns det ingen sjukvårdspersonal här? Vi är på lasarettet!” En kvinna sprang korridoren bort mot akutens glasdörrar. Jag såg en vitklädd runda ett annat hörn. ”Hallå”, skrek jag. ”Kom hit! Olycksfall”. Den vitklädda tvekade, närmade sig försiktigt, såg den liggande mannen. Tvärvände. ”Jag är bara student”, sa hon och begav sig mot akuten hon också. Hon tordes inte ta ansvar. Inte jag heller. Vad skulle jag göra? Ringa 112 jag också? Minuterna kändes som timmar. Till slut öppnades dörren mot akuten och personal med en rullande bår nalkades. Jag gick mot hissarna.
På sjunde våningen väntade L. Hon kunde resa sig, kommer snart hem. På ortopedavdelningens korridorvägg hängde överraskande bilder av Ernst Blom. Dessutom ett foto jag inte sett. Tyvärr blänkte det i glaset. Men ni känner igen hörnet.
Stora gatan mot Köpmangatan. Foto: Ernst Blom.
Bilderna från gamla Konsum häromdan gav upphov till en rad intressanta kommentarer. Här berättas om köer till sill och strömming, om hur gångjärnen satt på dörrarna, om var cheferna höll till, om en skivaffär mot Vasagatan och annan spännande lokalhistoria. Gå dit och läs! Jag hoppas era kommentarer kan bevaras för eftervärlden, på ett eller annat sätt. Jag hittade förresten en bild inifrån gamla Konsum på Länsmuseet. Den verkar vara tagen på fyrtiotalet.
Konsum, interiör. Foto: Länsmuseet.
I kommentatorsfälten till förra inlägget talas också om May och Evert Ericssons Fiskaffär, en bit ner på Smedjegatan, om hörnet in på Sturegatan. Ivar Nyström har bilder på butiken, som stängde 1974.
May Ericsson i fiskaffären på Sturegatan 15. Foto: Ivar Nyströms samling.
Fiskaffären hade funnits i släkten i 45 år. Evert Ericssons far och farfar drev den första butiken, som låg i ett äldre hus på Smedjegatan, i samma kvarter. Här är en bild på den första fiskhallen på Smedjegatan. Jag vet inte om det är Carl-Alfred eller Carl-Johan som står där, troligen Carl-Alfred som startade affären 1904.
Fiskhallen på Smedjegatan, mellan Vasagatan och Sturegatan. Foto: Ivar Nyströms samling.
Marskvällarna kan vara magiska. Till och med Scandic kan framstå som en magisk borg, på resterna av den brända Myggbo såg.
Scandic i mars.
Jag misstänker att de flesta har en relation till Gustavsbergsservisen Pryo som konsumexpediten med leendet förevisar?
Förlåt, Pyro skall det vara.
FANTASTISKT att få se fiskaffärens på Sturegatan interiör.
Ännu häftigare om någon har en bild på de vattenkylda fönstren som ”gick i vågor”.
Vem denne May är? – vet jag icke (viss likhet m. Eivor). Ägarparet hette Evert o Eivor Ericsson. Deras döttrar hette Birgitta o Inger. Mor Eivor flyttade på äldre da’r ut till dottern Birgitta i Tillbergatrakten (Flocksta-Mycklinge?).
Ägarparet till Fiskhallen på Sturegatan 15 hette Evert och May Ericsson, enligt artiklar i VLT och i branschtidningen Svensk Fiskhandel i samband med affärens stängning 1974.
Efter fortsatt grävande i fiskhandelns historia så visar det sig att Ingvar också har rätt. Evert var tidigare gift med Eivor, men skiljde sig och gifte om sig med May. De var alltså ägarparet när butiken stängde 1974 och hade så varit i flera år. För övrigt är bilden på Fiskhallen på Smedjegatan tagen 1920 eller senare, då fastigheten köptes av Carl Johan Eriksson, pappa till Evert och son till grundaren Johan Alfred.
Svaret kommer kanske i fel ordning nu, men …
Mycket fiskande blir det; igår träffade jag en 100-årig fiskare från Enhagen.
Och om Ericssons skilsmässa och ”namnförväxlingen” kom jag på under mina eftersök … som även resulterade i att kusin Jan i Sevalla berättade att Everts far, denne Carl Johan, var född i Lilla Korgesta därstädes.
Denna lokalkännedom gjorde att Sagåns ”berömda” stora kräftor uppköptes och hamnade på Sturegatans fisk-disk. Jan har själv levererat och berättar att kräftpesten satte P omkring 1950. – Han nämner oxå att Eivors dotter en tid bodde i Flocksta.
Till ”fiska-fänget” är bara att tillägga:
1946 sålde Konsum ”Fin-Fin Fladen-Sill” för 1.20 kr/kg
Nyfiskad Kolja fick man för 1 kr/kg i Saluhallen och Norra Ringvägen 28,
den lilla ”övergivna” kåken nästgårds Herrgärdsskolan.
– bara så ni vet !
Mer fakta:
”… är bilden på Fiskhallen på Smedjegatan tagen 1920 eller senare, …”
En glad dotter till Evert o Eivor, Inger, ringer och vill prata lite … och vi kan konstatera att interiörbilden är tagen efter 1961. – Inger ska se efter om hon kan finna någon bild på de ”gråtande fönstren”.