Kommentarer till Långt före Igor

Av: Ingvar Selin

Ingvar Selin — Fri, 16 Mar 2012 19:51:27 +0000

Evert o Eivor Eriksson hade Fiskaffären exakt ett kvarter österut.
Nämligen på Sturegatan (bredvid nuvarande Brynolf Bagare).
Tvenne döttrar hade dom … kan finnas kvar i V-ås-trakten.

Frank Kusán, Västerås-skildrare, pratar ofta om dessa obegripliga ”rinnande rutor” som han fick uppleva efter ”landningen”. Och ute på landet hade dom satt ut badkar åt korna! – Vart hade han kommit egentligen?

Av: Kjell Nyström

Kjell Nyström — Fri, 16 Mar 2012 19:49:15 +0000

När bygget av varuhuset skulle göras så var det det första ”moderna” bygget i V-ås med armeringsjärn i betongen och en hiskelig ångdriven grävmaskin. Gubbarna samt kuskar som skulle gräva ut grunden för hand organiserade en strjk av bygget eftersom grävmaskinen tog jobbry från dem, allt från min pappa som berättat detta.

Av: Roger Rudolfsson

Roger Rudolfsson — Fri, 16 Mar 2012 17:13:03 +0000

När jag jobbade på Domus på 70-talet, så var det med jämna mellanrum extrapris på strömming. Då var det varje gång kö av pensionärer vid ingångarna innan varuhuset öppnade, och trots att fisken räckte till alla var det en smärre tävling att komma först till fiskdisken. Kanske ett slags minne från krigsåren?

Av: Hans Wennerström

Hans Wennerström — Fri, 16 Mar 2012 16:51:52 +0000

Wei, jag hade en liknande upplevelse inte så långt därifrån för sextio år sedan. Min morfar hade en Standard Vanguard. Han körde inte själv så min mor var ofta chaufför. Hon parkerade precis vid Proban. Jag stod på trottoaren medan de höll på att ta ut något från baksätet. Min ide var att se hur länge jag tordes hålla kvar mina tummar i dörrspringan vid gångjärnen när dörren stängdes. Alltför länge visade det sig. Jag skrek och det blev bara värre när de försökte öppna dörren igen. Folk strömmade till för att hjälpa och till slut var det en rådig polis som fick loss mig. Mina tummnaglar är ännu svagt vågiga och påminner mig emellanåt om det inte alltför intelligenta tilltaget.

Av: Christer Calderon

Christer Calderon — Fri, 16 Mar 2012 16:26:08 +0000

Om jag inte har fel så var det reklam/dekorationsavdelningen med chefen Knut Levin som huserade i den glasade takvåningen på 1950 talet. Konsumchefen K.A. Friberg höll till på andra sidan mot torget.

Av: Bengt Bergquist

Bengt Bergquist — Fri, 16 Mar 2012 14:45:40 +0000

Kön av kvinnor väntar på att få köpa sill från västkusten eller strömming från Bråviken. Fisk var också det en bristvara under krigsåren. Jag kommer ihåg Erikssons fiskaffär, kan det vara den?, och hur Eriksson själv kom ner till järnvägsstationen för att hämta de få lådorna med fisken. Min far arbetade vid järnvägen och kände fiskhandlaren, vilket förde med sig att Eriksson kom in på expeditionen ibland med en påse strömming, som min far tacksamt tog emot. Muta???

Av: Lars Larsson

Lars Larsson — Fri, 16 Mar 2012 13:35:16 +0000

Jag var in i den skivaffären någon gång i slutet av 50-talet när Little Gerhard satt och skrev autografer på sina skivor, om man köpte några. Jag hade naturligtvis inte råd, en EP kostade, om jag minns rätt 9 riksdaler.
Vin ingången i korsningen av Smedjegatan och Vasagatan fanns det också en glassbar.

Av: Wei Öhlund

Wei Öhlund — Fri, 16 Mar 2012 12:28:54 +0000

Dörren till fiskaffären gick inåt med gångjärnen till höger, utifrån sett. På dörrposten på gångjärnssidan satt en nymodighet, nämligen köbrickor på en pinne tämligen högt placerad. Jag skulle hämta en köbricka och råkade få in några fingrar i dörrspringan och fastnade när dörren sakta stängdes automatiskt. Som tur var ingrep några tanter och öppnade dörren men fingrarna var ganska platta. Jag fick några isbitar i en påse för att lindra smärtan lite och de återtog så småningom sin rätta form. Det här var strax efter kriget men jag kommer aldrig att glömma den dörren!

Av: Ingvar Selin

Ingvar Selin — Fri, 16 Mar 2012 09:54:09 +0000

Fisk&Grönt: Mannen liknar inte min morfar (jobbade på Metallverken).
Nog är det färsk fisk från västkusten som man sucktar efter.
Bryggeriets lastbil: Männen har försvunnit med ölen !
MEN ÅTER dessa klassiska cykelparkeringar medelst pedalen mot
trottoarkanten – idag ytterst sällsynt.

Av: carin swanberg

carin swanberg — Fri, 16 Mar 2012 09:05:43 +0000

Senare låg där en skivaffär,där jag köpte mina skivor.Den första tror jag att det var”Mona Lisa”med Conway TvittyEn grön singel var det visst.