Tänkte gå på Hattfabriken. Nöjde mig med en bamsekorv på torget. Korvhandlaren vet att jag bara vill ha senap. Känns tryggt.
Körde till Fläckebo häromdan för att hämta en pdf till en liten bok jag skrivit om en resebyrå som fyller 90 år. Stannade till vid den nedlagda macken i Sätrabrunn. Det är sådana där bensinstationer som hamnar i böcker med titeln K-märkt. Mackar med minnen av Roy och Roger eller vad de nu hette som en gång hade en mack ihop. Man kan fortfarande ana doften av olja och bensin. Men om jag ska vara ärlig doftade det mest kogödsel från åkrarna intill.
Mack, Sätrabrunn.
I dag publicerades del två av Carl Hennings färgbilder från tidigt fyrtiotal i serien Frågor om förr i VLT. Jag har fått fler bilder, än de som publicerats, från sonsonen Lars Henning. Titta på den här, till exempel. En flicka i rött i Vasaparken med en stor tegelkolloss i bakgrunden.
Flicka i Vasaparken. Foto: Carl Henning.
Huset bakom är förstås gamla varmbadhuset vid Trädgårdsgatan, en gata som inte längre finns, men som gick från Fiskartorget bort mot Kopparbergsvägen. Varmbadhuset revs för femtio år sedan.
Här är ett annat hus som inte längre finns kvar, huset med Hotell Fenix längst ner på Stora gatan mot Kopparbergsvägen. Huset där Ringbaren låg står däremot kvar och är en del av Gallerian. Jag kan inte se vilket nummer bussen har som svänger vänster in på Kopparbergsvägen. Men en sak äruppenbar: bilden är tagen före 1967.
Stora gatan, femtiotal eller tidigt sextiotal. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.
Låt oss ta en till, när vi ändå håller på. Många minns Systrarna Ericssons hembageri, när det låg i det numera rivna huset i Hantverkargatans fond mot Sturegatan. Här är den västra ingången till Gallerian i dag.
Systrarna Ericsson. Foto: SBK, Stadsarkivet.
Till sist, jag slog av teven i kväll efter en ful tackling mot sargen i kvartsfinalen mellan AIK och Luleå. Hemmaspelaren for med huvudet före in i sargen och bars ut med befarade nackskador. Kanske gick det bra, jag vet inte. Jag slog som sagt av när kommentatorn Arto Blomsten försvarade tacklingen mot ryggen med att ”om man kan skydda sig med att vända ryggen mot en motståndare börjar det likna bandy”, eller nåt i den vägen. Om man inte får smälla in en kille i sargen med huvudet före så blir det lika mesigt som i bandy. Jag föredrar bandy.
Den macken har jag köpt mycket smågodis i. Det var en BP-mack och vi var storkunder där eftersom min pappa tankade lastbilen där.
Lyckan var total när jag fick både lite godis och klistermärken med BP-loggan.
Nummer 5 på listan avprickat:
”Hotell Fenix vid Stora gatan 16 vid korsningen med Kopparbergsvägen. Det förfogar över ett 30-tal modernt inredda rum med varmt och kallt rinnande vatten samt telefon på de flesta rummen. Genomgick en större renovering 1938. Till hotellet hör även en nyinredd festvåning samt matsal.”
Skrevs 1939.
Var det ”Fenix” som tidigare hette ”Industrihotellet?
Huset med Systrarna Ericssons bageri har jag också en bild på: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1109888045997&set=a.1122780768307.15751.1790758045&type=3&theater
Hitom Ringbaren på bilden ligger väl herrbutiken Wason. Skulle i så fall tro att det är tidigt 60-tal. Vi köpte spelkostymer där 1965. Butiken flyttade sedan över gatan till det nyöppnade Punkt.
Jag ser inga trafikljus i korsningen Stora gatan Kopparbergsvägen. Tror att de som de första i Västerås sattes upp i början på femtiotalet. Vad står det på reklamen bak på bussen? Nya Volkswagen? Eller?
Ringbaren – där åt jag god skinka med nytillverkad legymsallad, en sallad som idag ingen orkar tillverka. Hitom låg Wasons herrkläder som var min leverantör av omväxlande smal- och bredspåriga manchesterkostymer. Jag kommer väl ihåg expediten, vill minnas att han hette Bengt. På andra sidan baren låg ett konditori med delvis gemensam ingång med hotell Fenix där stadens dåtida pinglor under kriget lär ha spanat in de inhysta engelska flygarna. Sedan en av ingångarna till farfars och fars färg-och parfymeriaffär. Så bekant det känns men ändå så långt borta.
Men Anders jag blir grym. Som utflyttad Västeråsare och i avsaknad av VLT kan jag inte se Carl Hennings intressanta fotografier.Kan jag hoppas på att du lägger ut dem här med tiden?
Claes, de flesta av Hennings bilder i VLT har varit här, i någon form, eller kommer så småningom. Du vet att du kan ta hem vlt som pdf, med alla sidor, genom att betala 10 kr eller nåt liknande via sms. Du får då tillgång till alla vlt under ett år i ett dygn – arkiv. Kolla vlt.se så hittar du funktionen.
Fungerade bra! Så mycket värde för en tia får man leta efter i dessa dagar när en liter bensin kostar lika mycket som en full tank gjorde på farfars tid.
Och roligt att se det gamla sjuttonhundratalshuset på Källgatan. En gammal bekant så att säga eftersom två ofta omtalade farföräldrar bodde på Källgatan 11A under åren 1956-1983. Två bonusbilder kommer.
Nog tycker jag att det står en 6:a på bussen.
Jag tror också det är 6-ans buss. Det var väl bara 6-an och 2-an som körde den vägen?
Affären intill Systrarna Ericsson sålde blåkläder. Här köpte jag en randig murarskjorta. Ett älsklingsplagg som hängde med i många år.
Apropå bilden på Stora gatan. Exakt där bussen svänger in på Kopparbergsvägen körde jag omkull med min scooter 1957. Fick sladd på en stor oljefläck. Flickvännen Eva satt bakpå. P i n s a m t, för det stod massor med folk i hörnan. Vi blev inte skadade, men minns hur generad jag kände mig när många av åskådarna skrattade…
Stora gatan och Ringbaren – när togs bilden?
Jag gissar på sommaren 1966. Punkt-bygget var långt kommet vid trafikomläggningen sept -67. ”Voffor” -66 då?
Studera fotot först, fundera … – Slut på polletter? Läs då baklänges nedan.
Bussen är nog en av de tio Scanior som inköptes 1958, enmansbetjänade med fotocellfinesser.
.savir aks tesuh almag – neggäv åp dgnähva rä negninsylebutaG
Stil, hatt, kappa, väska och kommande från Systrarna Ericsson. Fem saker stämmer så en rimlig gissnig är att det är min farmor som är på väg över gatan till vänster på bilden.
Håller helt med Ingvar Selin om att det måste vara någon av somrarna 1966 eller 1967 eftersom det inte finns något hus på andra sidan gatan att hänga gatlyktornas vajer i. Husen revs 1966 för Punkt.
Om det skulle råka vara 1967 så måste det i så fall vara före den 3 september eftersom det är en vänsterbuss.
Att avgöra om det är 1966 eller 1967 går nog genom att söka på vilket av de åren som Volkswagens reklamtext var: ”Provkör nya Volkswagen, de’ Du!”, som det står på bussen. Men där har jag inte hittat något svar. Kanske vet nån samlare av VW-broschyrer svaret.
Troligen togs trafikljusen bort 1966 då gatan blev för trång, för då byggdes ett stort plank ut över halva gatans bredd pga rivningen för Punkt. Det är skuggan av detta plank vi ser över den högra halvan av gatan,
När rivningen för Punkt började togs dessutom de stora vägvisningspilarna bort som hängde över gatan fram till 1966 och visade vilket körfält man skulle välja för att svänga resp köra rakt fram. Även dessa skyltar hängde ju i vajrar över gatan.
Betraktar man bara avsaknaden av skyltar och trafikljus kan man alltså tro att detta är en tidig 50-talsbild, men så är det alltså inte. Bilder luras ibland.
Minnen från varmbadhuset.
Vi hade simundervisning där, när jag gick i 1-femman. Todde Söderqvist skulle lära oss det ädla simsättet crawl i stället för bröstsim. Och senare från gymnasietiden.Vill upplysa Claes B om att även vi gymnasister hängde utanför Fenix för att ”jaga” cigaretter från de engelska, och som jag vill minnas, även amerikanska flygarna, som hade obegränsad tillgång på sådana.De tjuvrökte vi sedan i gränderna på kyrkbacken eller bland fåglarna nere vi Svartån. Det var ju ransonering på tobaksvaror och jag tror mig komma ihåg att på samma kort fick man också köpa kaffe? Besvärlig konkurrens!
Antagligen 6:an eller 2:an. Dom bussarna åkte jag många gånger på 50-talet när jag bodde på Källhagsgatan. Dom stannade på Haga Parkgatan och gick sedan Malmabergsgatan ner och fortsatte sedan förbi Sandgärdet, vidare på Kopparbergsvägen ner mot stan.
@Lars: Vilken väg körde bussarna åt andra hållet, tillbaka alltså?
Om jag kommer ihåg rätt körde den samma väg. När den passerat Haga Parkgatan gick den ut mot Lugna gatan och hade ändhållplats i höjd med Åkarhagsgatan för längre ut slutade stan. Allt som ligger norr om den ändhållplatsen var skog i början av 50-talet.