Så var det slut. Över. VSK gjorde en bra match. Många var delaktiga. Andra halvlek var VSK det bättre laget, men Hammarby vann. När VSK tryckte på för en kvittering skapade Jimmy Jansson den Stora Chansen. Ensam med målvakten. Men missade dragningen. Inte långt senare hade han en nästan lika bra chans. 4-4 då och VSK hade haft bra möjligheter att vinna i en förlängning. I stället öppnade man sig bakåt i slutet och Jesper Eriksson kunde avgöra med 5-3. Rättvist sett över hela matchserien, orättvist i kväll. Sådan är idrotten och 18-årige Jimmy Jansson var otröstlig efteråt. Lugn, Jimmy, det kommer en ny säsong, det kommer alltid en ny säsong, och - som jag brukar säga – vem vill spela bandy när det våras?
Jimmy Jansson tröstas av Jonas Nilsson.
Hammarby får fortsätta spela semifinal trots att värmen är på väg.
En särskild hyllning i kväll till Ted Andersson, som efter fler än 500 matcher gjorde sitt sista framträdande i den grönvita tröjan. Heders, Ted! Synd bara att du hämmades av en skada under slutspelet. Med en frisk Ted Andersson och en pigg Victor Engström hade VSK haft ett bättre kantspel.
En kämpe lägger av.
Nu slutar jag skriva bandy på ett tag. Jag lovar, nåja, jag lovar försöka låta bli. I dag hinner jag inte med så mycket av lokalhistorisk nostalgi. Men litet ska det väl bli ändå. Titta på den här farbrorn som är ute och promenerar med en portfölj, nånstans i Västerås. Tjugotal. Jag har lagt ut den här bilden en gång förut och undrat om någon visste var den är tagen. I dag insåg jag att bilden var spegelvänd. Så här ska den se ut.
Vadan och varthän?
Nu är jag ganska säker på att farbron promenerar från Stora Westmannia upp mot Mälarprovinsernas bank vid Stora gatan. Mellan de två husen låg en öppning in till en liten park, eller snarare en bakgård. Titta på bilden här under. Farbron gick ungefär där björken står. Den här bilden är av yngre datum, från 1957. Treans buss är på väg upp från Fiskartorget mot Stora gatan. Gatan hette en gång Johan Wilhelms torg, senare Köpmangatan (förlängningen ner till Fiskartorget), nu tror jag den heter Erik Hahrs gata.
Stora Westmannia och Handelsbanken (tidigare Mälarprovinsernas bank). Foto: Länsmuseet.
Så en bildfråga. Jag har många bilder från stadens utkanter och villakvarter. Var kan den här bilden vara tagen?
Var? Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.
Tyvärr stämmer varken sockel, eller ornament uppe vid taket.
Alltså: Bakläxa på Westmannia-Handelsbanken.
Vi är inte överens om bandyn heller. Missarnas match!!!
Men överens om att lägga av med bandy-tugget tills vidare
– jag har nog inget år sett så många usla matcher (VSK+TBK).
Jag skulle inte vara så säker på att dela ut bakläxor som magister Selin. Bilden på farbrorn med portföljen är säkert tagen före 1922. Då ändrade bankhuset utseende. Erik Hahr såg till att de arkitektoniska hyssen som romantiska stuckaturer skalades bort. Huset fick ett renskalat och annorlunda utseende. Mer om detta i en artikel i VLT framöver.
Se där! Han har äss i rockärmen.
Och han har klurat ut det pampiga skyltskåpets ägare (firma)?
Jag levde inte då … men undrar ändå över husen bakom …
ett är vridet … och ett är ”jättestort” – får inte ihop det.
Jag hoppas förklaringarna är bättre än … javisst-ja, ursäkta: P.
Javisst har du rätt, Anders.
Drakenberg skriver i sin bok om stadens byggnadshistoria: Fönsteröppningarna gjordes rektangulära och kröntes med rak gesims. Väggarna indelades med tunna, orefflade pilastrar och taklisten hade ett glest tandsnitt.
Jag hade gärna sett att huset hade fått behålla sitt ursprungliga utseende!
Men vilken är fotofirman som gör reklam i skåpet? Uppenbarligen specialiserade på porträtt. Kan det möjligen vara Axel Wester?
Den andra bilden kan det vara så att Arosvallen ligger till höger och rakt fram går vasagatan.Området hette väl Gåsmyrevreten.Vägen på bilden hette väl Persbovägen.
Ja, vi står mitt på Persbovägen, och vi tittar västerut över Vasagatan, Blåsboplanerna med sina lyktstolpar och ser Blåsbos berg i fonden.
Till höger om oss har vi helt riktigt Arosvallens södra långsida. Men innan Arosvallen byggdes gick Tunbyvägen som ett rakt streck norrifrån och mynnade ut på Persbovägen precis där mannen på bilden står, framför det röda trähuset på bilden. (När Arosvallen sedan byggdes fick Tunbyvägen krökas för att gå väster om Arosvallen, precis framför Arosvallens huvudingång.)
Det röda, vinklade, trähuset med två skorstenar ligger på tomten Rosenhill 3, som ligger i den norraste tomtraden på Gåsmyrevreten. Gåsmyrevreten bebyggdes ju lite hipp som happ under hela perioden 1890 – 1940, men detta hus är ett av de tidigaste, för det finns med redan på 1907 års karta.
Om vi kunde vända oss om, så skulle vi kunna gå österut på Persbovägen, över Persbobäcken vid Solberga Handelsträdgård och komma till gården Persbo, dvs Kristiansborgs herrgård på toppen av bergnallen där Kristiansborgsbadet ligger idag.
Ett tips: Man kan enkelt se hur bilden på Persbovägen ser ut idag:
Skriv ‘hitta.se’ och fyll i fältet ‘Var?’ med: ‘Solbergagatan, Västerås’.
Klicka på ‘Gatubild’ upptill i bilden så ser du alla gator som fotograferats. Klicka mitt på Arosvallens sydsida och vrid bilden västerut genom att klicka och dra den åt sidan – om den inte redan står åt rätt håll. Man kan också gå stegvis på de blå plattorna.
Frånsett att bilden är mer vidvinklig än det gamla fotografiet kan man se att mycket finns kvar än idag: gatan, Arosvallens trädslänt och utsikten mot Blåsbo är lik.
Bara det röda huset till vänster har ersatts av en röd (!) högskola.
Så här gör jag ofta när jag jämför vyer.
Men jag får ta tillbaks det jag skrev om Blåsboplanernas lyktstolpar. De står säkerligen och lyser över Vasagatan istället.
# ”Polletterna trillar ner” … och jag var nästan ”framme” men saknade husen på ”Blåsbo-åsen”. – Tack Michael Elinder för klarläggandena.
Med 10.000 mantimmar byggdes Arosvallen under slutet av 20-talet och invigdes 1931. Med tanke på Vasagatans ”moderna” lyktstolpar och uppväxten kring vallen mot Arosvallen … ska vi gissa på ”vår tid” (40-tal)?
# Sen en fråga till Mäster A’Lif själv angående Erik Hahrs gata (se även 8/3):
Det vridna huset (på innergården/parken) ligger förmodligen parallellt med Stora Gatan då gamla bankhuset ej var vinkelrätt i gathörnet. Men jag förmodar att du Anders reder ut den här ”parken” i kommande artikel; från början hette den väl Stråkegatan? (Se Sven Olssons ”Idealstad …”!)
Angående bilden ”Vadan och varthän?” så tror jag att du hade bilden rättvänd första gången du publicerade den. Om mitt antagande är rätt så gick mannen på Stora gatan i riktning mot Svartån. Han befann sig i jämnhöjd med bakgården mellan bankhuset och nästa byggnad efter Stora gatan (se vinterbilden på Mälarprovinsernas bank du publicerade den 29/2). Den högre byggnaden i bakgrunden är Stora Westmannia och man ser även toppen på björken efter vad som nu kallas Erik Hahrs gata som syns på bilden, ”Stora Westmannia och Handelsbanken (tidigare Mälarprovinsernas bank)”, ovan. Proportionerna mellan mannen och fasaden stämmer även bättre än om han skulle ha befunnit sig på Erik Harhs gata.
Hmmm, Peter… intressant tanke, det kan vara så… när jag vänder bilden på nytt tycker jag mig se ordet Fotografi.. nånting överst i skyltskåpet, mannen håller portföljen i höger hand (det säger i och för sig ingenting), och så det där med björken som plötsligt dyker upp i fyrtiotalsbilden. Jag ska leta efter bilder på parken/bakgården mellan banken och huset där Sjöbergs bokhandel låg och se om jag kan hitta staketet, vad gör man inte för den lokala historien…
Lysande analys, Peter!
Och med facit i hand: Elementary, my dear Watson!
Allt faller på plats, det höga huset i bakgrunden: naturligtvis Stora Westmannia.
Björken, som borde ha varit på plats i den tidiga bilden, men fattas.
Och i bildens mitt: baksidan av bankhuset som vätter mot Johan Wilhelms torg.
Märkligt hur en spegelvändning kan ställa till det!
Mera mysterier, please!