Dagen gryr sakta. Eken spretar mot en himmel som kan bli blå. Gårdagens snö har smält ner i den gröna gräsmattan. Talgoxarna filar. Bokstödet tittar outgrundligt på mig. Vet inte vad det vill. Jag borde kanske läsa nyöversättningen av Ulysses? Läser hellre Västerås kommunala historia. Förbereder mig inför ett föredrag med bilder på Medicinhistoriska föreningens årsmöte i kväll. I gamla lasarettet, där jag föddes en gång i en tid när hästarna fortfarande lunkade fram bland bilarna på kullerstensgatorna.
Det dåliga samvetet.
Gamla lasarettet invigdes 1928. Foto: vykort.
Tänker tillbaka på gårdagens bandykvartsfinal i ABB Arena. VSK:s första halvlek måste ha varit den bästa under hela säsongen. Högt tempo, snabba bollsläpp, öppningar på kanterna, kompakt hemåt, vassa avslut. Kort sagt: högklassig bandy, trots att den där supervassa spetsen framåt saknas. Men det som är duger gott. 3-0 i paus, 6-1 till slut mot ett Hammarby som trampade vatten mest hela tiden, om man nu kan göra det på is. Patrik Nilsson fick iväg ett par skott i magen på David Movitz. Inte mer. Men var är publiken? Skärpning. Här bjuds på toppidrott, här skrivs massor på förhands i VLT, här finns finaste isen… ändå kommer det inte ens 2 500 personer. Dags att vakna nu. På fredag är det kvartsfinal tre, även den på hemmais. Det här kan bli hur bra som helst.
Klubbchefen Micke Campese kramar om sina grönvita hjältar efter segern mot Hammarby. Han och laget är värda mer publik.
Över till avdelningen gamla bilder från Västerås. Samlingen från Sjöbergs bokhandel innehåller mycket mer än vad jag hunnit med att visa. Jag letar då och då bland bilderna från skiftet mellan tjugotal och trettiotal och slås varje gång av den rofyllda atmosfären. Knappt några bilar alls, desto fler människor som promenerar eller cyklar. Här kommer ett par exempel.
Stillsam trafik i hörnet Köpmangatan och Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.
Sundströms hörna, Vasagatan och Smedjegatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.
Jo, visst har man lite ”kullerstenar” i samvetet.
Asfaltera inte över dom!
Njut av de gamla fina stenläggningarna ovan
– ta en omväg förbi Skolgatan –
och dröm om den öppna varma famn som gamla lasarettet bjöd.
Och forna dagars bandy med ett levande folkhav!
Man går inte igång på ”balett-bandy” – såg någon något riktigt skott
utifrån plan? Nå’nstans vid 5-1 började publiken höras …
”Kom igen, VSK, kom igen …” – ”Vi” är inte där!!!
Efter brorsdotterns första besök på Gröna Lund spörjer farmor hur de’ va’:
– Visst var det roligt, men jag kunde inte skratta.
Det var en riktig kanonmatch av VSK igår. Bortsett från en period i andra halvlek när Hammarby tryckte på, så gjorde VSK det mesta rätt. Men det tog nog på krafterna, för de såg lite trötta ut ett tag. Hoppas de kan upprepa något liknande på fredag.
Apropå kullerstenar så brukar jag fundera över en annan sak när det gäller vägbeläggningarna. När försvann rännstenarna? När jag var barn (och längre än så) fanns det ju rännstenar på alla gator, nu ser jag inga.
Kan någon förklara för mig varför man rev det vackra huset vid korsningen av Köpmangatan och Stora gatan?
Det är sannerligen beklagligt, liksom i så många andra fall där rivningsvågen gick fram.
Huset stod färdigt 1867 och var då Mälareprovinsernas Enskilda Banks nya kontor. Ny var också den från Stockholm värvade kamreren, Rudolf Gagge, som senare skulle bli bankens direktör och en av stadens stora profiler. Handelsbanken tog över huset på 1920-talet och 1960 sommarjobbade jag där som aktiestämplare!
Fotot är vackert, en riktig pärla! Notera väglaget, inte ett sandkorn på snön. Man måste ju kunna åka med häst och släde och spark!
Anders, det var inte långt ifrån att vi möttes i dörren till lasarettet. Du var på väg ut någon dag efter14 juli och var jag på väg in i slutet på juli. Året var det då hästarna fortfarande lunkade fram bland bilarna på kullestensgatorna.