Jo, om jag minns rätt från tidiga fotografier fanns Yngve Swensons bilaffär i porten. Jag vill också minnas att där fanns en bensinpump. Har alltid funderat på om porten ursprungligen var en genomfart. Kanske någon som vet? I porten fanns till höger byggnadens trapphus och, på min tid, rakt fram och innanför tunga dörrar Bergius varubil men också min ”moppe”.

Vi bodde på tredje våningen och under oss bodde ägarna Anna och Yngve Swensson. Yngve var finsk vicekonsul och om jag minns rätt fanns det vid entrédörren någon slags skylt med Finlands vapen på – mycket imponerande och gav upphov till många funderingar. Jag såg dock under alla år aldrig till någon finländare vilket tyder på att vicekonsulatskapet mer var av hederskaraktär.

Jag har inget minne av att affären hette Strinnholms Guld. Hette den inte Strinnholms Antikviteter och inte sålde den väl guld? Jag gick genom porten var dag, men var ju mest intresserad av annat än antikviteter på den tiden! Det finns f ö mycket att berätta om den porten!

Om jag förstår dig rätt är det en Saab 93 B med årsmodell före 1959 och med bakhängd dörr. Så dystert! Ibland parkerade jag nämligen min första Saab (djungeltrumma med frihjul och rattväxel) just utanför Tobaks-Lasse, men, vad jag kan komma ihåg, var den av 1961 års modell.

Folkan fick hel bakruta 1953 vilket sätter en undre gräns för den andra bilden. Bilen ser också något luggsliten ut så låt oss säga 1955.

Det första medeltida rådhuset var av trä och kan ha byggts redan i slutet av 1200-talet. Det huset brann och ersattes 1688 av ett större tvåvåningshus i sten, med pelare och öppna arkader i bottenvåningen. Där fanns marknadsbodar.
Stenhuset ritades av biskop Rudbeckius son Olaus, han som skrev Atlantican där Sverige beskrevs som världens urhem. Huset förstördes vid stadsbranden 1714.
Det tredje rådhuset på samma plats blev ett fiasko. Huset var dåligt byggt och blev till slut livsfarligt att vistas i.
En av de sista borgmästare som residerade där var Georg Fredric Hellman. Han dog 1820 och gick till historien som festprisse. Han lär ha delat sin tid mellan ämbetsrummet en trappa upp och Stadskällaren i våningen under.
Den samtida författaren Carl Wilhelm Böttiger beskrev borgmästaren som ”en gammal ungkarl med många barn, kopparfärgat ansikte och en näsa, som kunnat duga till krogskylt.”
När rådhuset revs på 1830-talet flyttade magistraten till Fiskartorget. Rivningstomten kallades Bondtorget. Hit kom bönderna via Oxbacken eller Bondebackan. Hästarna höll de i stall vid Hållgatan.

(men någon bra bild på det sista rådhuset vid torget har jag aldrig sett)