Survädret gick över i klar himmel. Det ljusnar. Kylan är välkommen, men snön får gärna stanna däruppe där nätets bokstäver och bilder skickas kors och tvärs över det som förr kallades himlen.
Minne från Gotlands östkust.
Jaha, så kom den då, den som jag kanske inte sett fram emot men gissat skulle komma: Per Fosshaugs comeback. Vi har inte sett det än, men det verkar som om Fosshaug ska skrinna in på isen med sitt Tillberga i derbyt mot VSK i morgon. Han lockar säkert tusen extra åskådare. Minst.
Per Fosshaug var en gång världens kanske bäste bandyspelare. Han kan drapera bröstet med VM-guld och SM-guld, mer än någon annan. Jag är mäkta imponerad av honom som spelare, hans blick, hans teknik och hans förmåga att göra smarta grejer i fart. Jag är också imponerad av att han överhuvudtaget kan snöra på sig skridskorna igen, han fyller ju trots allt 47 nästa månad.
Jag vet, jag vet, han ska spela sparsamt, han ska bara genom sin närvaro ge stadga åt det haltande TB-spelet. Han lyckas säkert med det. Men ändå. Han borde acceptera att tiden gått förbi honom. Han har ingen ärlig chans mot de unga vinthundarna i VSK, i alla fall inte i defensiven, även om han fortfarande säkert kan läsa spelet bättre än de flesta. Jag vill minnas Per Fosshaug sin krafts dagar, inte som en som blir frånåkt av lirare som är 25 år yngre. Men, trots allt: Lycka till, jag ska ta med sonsonen på matchen.
Ny snörning, 47 i februari. Foto: Peter Krüger.
Gårdsbilden häromdan från det inre av det blivande Sigmakvarteret har kommenterats av flera, bland dem Michael Elinder. Han lyckades placera gården exakt i tid och rum. Låt oss titta på bilden en gång till.
Bakgården vid Stora torget. Foto: SBK, Stadsarkivet.
Så här skriver Elinder: ”Det stämmer att den mystiska bakgården är i Sigmakvarteret, närmare bestämt Sigmas nordöstra hörn, och fotot är taget österut. Ovanför taknocken ser man nämligen det nya fyravåningshus som idag inrymmer våra tandläkare, och som ligger just norr om biografen Royal på dåvarande Torggatans östra sida.” För att illustrera sin slutledning har han skickat mig det här vykortet från Sigmatorget.
Hörnet Torggatan - Smedjegatan 1956-1957.
Vykortsfotografen har noga undvikit att ta med den ruffliga fasaden mot Stora torget utanför bilden till höger. Om ni vill se hur det såg ut kan ni gå tillbaka till bloggen den 18 december. Här är en annan bild från de mystiska bakgårdarna vid Stora torget, vid den här tiden.
Bakgård i det blivande Sigmakvarteret. Foto: SBK, Stadsarkivet.
Sigma! Jag minns mycket väl vad jag tänkte första gången jag hörde det. Hur urbota dum kunde man vara? Att kalla det nya varuhuskvarteret för Sigma, den beteckningen var ju i mitt tycke redan upptagen. Upptagen som beteckning för normalspänning (läs kraften genom arean) vilket jag med viss möda nyss hade lärt mig. Men man vande sig…
Vad jag också minns är det myllrande folklivet under de första åren. Alla skulle gå till sigma, det var bara så. Restaurangen på andra våningen var alltid fullsatt, många ungdomar var det. Mina besök var dock sporadiska så det måste finnas många som har tydligare minnen än jag från den här tiden. Någon?