Börsen gick upp i dag igen. Börsen har gått upp hela året. Hur ska detta sluta? Vad gör Riksbanken? Och regnet bara öser ner. Vad gör regeringen? Och bandyn spelar vidare som om ingenting hänt.
I kväll var det stor underhållning i ABB Arena. Ett VSK med två skadade nyckelspelare och en tunn trupp bjöd upp till en tempofylld match mot serieldarna Bollnäs. Vände 1-2 till 3-2 i slutet, men fick se ett försmädligt hörnmål trilla in i de allra sista sekunderna. Nå, 3-3 var rättvist och VSK är fortfarande obesegrat. Bollnäs ledde med 1-0 i paus, men det hade kunnat stå 3-3 eller nåt sånt. Bollnäs missade en straff, VSK brände friläge och hade en ribbträff. Jag trodde inte VSK om att orka komma tillbaka mot de spelskickliga hälsingarna, men tempot höjdes ytterligare ett snäpp, VSK lyfte mer och skapade chans på chans. Puh, vilken match. Det är bara att gratulera båda lagen och de som tittade på teve i stället för att ta sig till Rocklunda.
Jag har fått en rapport från WordPress om aktiviteterna på min blogg under 2011. Så här såg det ut:
The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.
Here’s an excerpt:
The Louvre Museum has 8.5 million visitors per year. This blog was viewed about 110 000 times in 2011. If it were an exhibit at the Louvre Museum, it would take about 5 days for that many people to see it.
Click here to see the complete report.
Om ni klickade här ovan såg ni förmodligen också vilka som har kommenterat mest under året. Om inte, så kommer namnen här:
Michael Elinder, Ingvar Selin, Aron Olnafors, Hans Wennerström och Bengt Bergquist. Tack! Och tack alla ni andra. Nu laddar vi för ett nytt år med åtminstone ett par blogginlägg i veckan. Varje dag orkar jag nog inte med.
Här är ett par bilder från gamla Aros som avslutning.
Instämmer i ditt omdöme om bandymatchen. Synd att det inte höll ända till slutet. Men jag har svårt att förlika mig med dagens spel. Soloåkning från eget mål, tvärvändning vid mittlinjen och passning bakåt. Mycket sällan en passning till medspelare och ändå mer sällan går en sådan fram. Tänker tillbaka på 40-talet, då laget bestod av en kedja på 5 spelare som ”sågade” sig fram genom motståndarförsvaret och avslutade med ett hårt skott, oftast på mål. Jag tänker på Gunnar Hyttse, Pontus ”Pottan” Widén m.fl.
Och var var publiken? 1208 pers. på en toppenmnatch! !
Fem spelare i kedjan funkar inte i dag. Men jag håller med dig om att det bör passas mer, soloköras mindre. Hyfsad publik ändå, med tanke på att teve sände.
I bottenvåningen av hörnhuset på Nygatan fanns ngn form av matsal/festvåning. Där hade mina föräldrar sin bröllopsmiddag annandag jul 1936. På 50-talet bodde en av mina klasskamrater där. Hennes pappa hade en fruktgrossistverksamhet på Floragatan som lanserade en frusen saftklump som hette Sugoläsk. Jag åt min första i deras våning i hörnhuset.
Det stämmer att den mystiska bakgården är i Sigmakvarteret, närmare bestämt Sigmas nordöstra hörn, och fotot är taget österut. Ovanför taknocken ser man nämligen det nya fyravåningshus som idag inrymmer våra tandläkare, och som ligger just norr om biografen Royal på dåvarande Torggatans östra sida.
Den bulliga bilen som står till vänster står alltså vid bakingången till den färgaffär som låg vid Stora Torgets södersida, och som du hade en bild på den 18 december. Kanske är det färgaffärsägarens egen bil? Den ser så vant parkerad ut, inte en tillfällig kund som ska hämta långa tapetrullar – en sån skulle ha ställt sig längre ut.
Det kors som syns till vänster på den moderna fasaden i bakgrunden är toppen på Uplandsbankens logga – i neonreklamskylt.
Uplandsbanken, som tidigare legat vid Stora Torgets Norra sida ( i Stadshotellets bottenvåning) flyttade 1956 in i det flotta, nybyggda, huset på hörnet Torggatan – Smedjegatan. Banken kanske till och med ägde huset? I vilket fall placerades bankens neonreklamskylt överst på väggen, ovanför de andra företagens.
Imponerande! Hoppas någon på Stadsarkivet kopierar denna utomordentliga lokalhistoria.
Min farmor och farfar bodde på den bakgården på 40-talet,på motsatta sidan
Tack för bilden på Västmanlands Allehandas ursprungliga lokaler! Fotot är taget under en tid som ligger innan den jag minns fast huset fanns kvar och jag minns den vindlande trappan inuti torndelen. På ”min” tid var huset mot Kopparbergsvägen redan byggt, med en port mellan husen, genom vilken jag körde min cykel för att parkera på bakgården. I den porten fanns också en stor varuhiss upp till fjärde våningen där vi bodde. För lat för att gå alla trappor, åkte jag ofta med den fast jag egentligen inte fick.
Har för mig att det var ett hotell i hörnhuset vid Nygatan, men vad hette det? Någon som kommer ihåg?
Om man gick Snickargatan utför och fortsatte över Kopparbergsvägen hade man förr i tiden hamnat ”allt högre”. Jag tänker givetvis på Restaurant Excelsior vilken jag minns som ett dödligt tråkigt ställe. Kanske jag är orättvis men de få gånger som jag var där gällde det alltid tillställningar i samband med begravning. Även om jag inte kommer ihåg första gången som var 1948 så har jag räkningen från tillfället i min hand:
38 st Dine à kr 9.50
21 st sockerdricka à kr 0:40
18 st Klass I à kr 0:40
8 st Gravensteiner à kr 5:50
Säkert en smakfull och mindre livad träff.
Finns bild från då?
Excelsior drevs av KFUM och var väl inget hålligångställe precis. Var nog som Du skriver mest begravningar men även lunchservering. Jag bodde som barn i KFUM huset, Kopparbergsvägen 16.
Eftersom jag bodde på Kopparbergsvägen 19, så skickades jag då och då till Excelsior för att köpa bakelser och jag minns – av någon anledning – att i många år så kostade en bakelse och en bussbiljett lika mycket – när en ökade ökade den andra (35 öre i början av 50-talet).