”Gipsfigurerna ser jag framför mig i stort antal, inte i mitt skåp utan i ett glasskåp som hängde utanför dörren till Zetterlunds leksaksaffär vid Stora Torget. Länge ville jag ha den där med cowboyen som red på den stegrande hästen. När jag hade tjatat, bett och tiggt tillräckligt länge blev det som jag ville. Hästen hette Silver, döpt efter färgen på fransarna på sadeln. Min mening var att Silver inte stegrade sig tillräckligt mycket varför jag böjde upp honom mer och mer. Till slut stod han nästan rakt upp från fotplattan. Tyvärr fick det oönskad effekt på Silvers bakben då gipset gick sönder och ramlade av. Hästkraken blev aningen skamfilad eftersom de annars så fina formerna stördes av att bakbenen bestod av naken ståltråd utan gips.”