Förlåt att jag använder det slitna uttrycker i rubriken. Det är en klyscha med ursprung i operans värld. Tro inte det är slut förrän den tjocka sopranen sjunger sin sista aria… och tro inte att vintern bara är slut för att gräset är grönt, temperaturen vårlik och blåsippan blommar. Snart, snart, jag säger bara det, snart sitter vi där med snö över häcken igen.
Innan jag fortsätter på ämnet snö: en bild från dagens bandy inför 4 600 i ABB Arena. Härlig stämning, tuff derbymatch. Segrarna stod kvar på isen och samlade tankarna efteråt.
Positivt tänkande. VSK efter segern mot Tillberga med 7-4.
Killen i överdragskläder närmast är Ted Andersson som sträckte ljumsken och fick kliva av en bit in i andra. VSK vann alltså, i en match som blev jämnare än man trodde efter den inledande grönvita ledningen med 5-1. Tillberga kom tillbaka, spelade småfult och fick VSK-arna griniga. Ett tag i andra halvlek var det mer efterslängar och bryska tacklingar än läckert lir. Och om inte Tillberga slarvat hårresande i försvaret mot slutet så vet jag inte hur det kunde ha gått. VSK efter paus var ett lag på låg växel, med stora avstånd mellan lagdelarna och utan det fartfyllda kugghjulsspel som vi blivit bortskämda med på hemmaisen. Mer intensitet behövs nere i Vetlanda på fredag.
Jag var på Arlanda i går. Lämnade av Sara, Adrien och lille Erik. De flög vidare till Auvergne i Frankrike. Efter det ska dom tillbaka till den eviga värmen i Dar es Salaam. Undrar när vi ses igen?
Hej då till mörkret och den märkliga svenska vintern.
Vintern, var det ja. Jag saknar inte snön, inte alls. Men varje år bygger jag upp motståndskrafterna genom att intala mig att snö kan vara vackert. Jag blev till exempel länge stående inför Archip Kuindzjis Månsken i skogen på den stora ryska utställningen på Nationalmuseum. Hans förenklade kompositioner fick mycket skäll av kollegorna, men jag gillar det.
Månsken i skogen av Archip Kuindzji, 1876-90.
… vilket osökt leder tankarna till vinterbilder från Västerås. Här är ett par tjugotalsbilder till, från den Sjöbergska samlingen. Floragatan känner jag igen, men de två pampiga husen på den undre bilden kan jag inte lokalisera. Förmodligen står de kvar än i dag, kanske nånstans uppåt Västermalm. Det är säkert någon som vet.
Floragatan mot Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.
Vinterkvarter i Aros. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.
”Härlig stämning, tuff derbymatch.” ???
Njaej, tufft – ja, men ändå få utvisningar. Bra domare.
Roligt me’ mål men de flesta var 2:a/3:e/4:e-chansmål – skitmål alltså.
Bästa struten: Tillbergas första; frislags-”banan” upp i krysset.
Inga klackar hörde jag utom VSK’s ”kom igen” vid 3-1 !
Lite kul när Ted sätter fart, annars mest ”spela hem/säkert”. 2 av 5*!
”It ain’t over till the fat lady sings” – en ny ”kunskap” för mig.
Och: Att Hardy Nilsson är ett pop-band.
Annars så körde hårde Hardy (som förbundskapten) med ”kackki”-frasen:
It ain’t over until the first lady start dancing. – MIN minnesbild, vilken jag
kopplade till de hårda fighterna over there; och som inte slutade förrän på
banketten då ”presidentens fru” bjöds upp …
Det går att koka en redig soppa på en osnöad spik. – Go’ fortsättning!
Du menar boxning?
Jag klarar inte av att identifiera de två vita husen på bilden ”Vinterkvarter i Aros”. Några iakttagelser och undringar:
- osäkert om det är en gata framför husen, möjligen en gångväg
- skönjer man ett villaområde längs gatan in mellan husen?
- luftburna telefonledningar till en skorsten?
- gatlyktorna är inte av modernaste snitt
- en park i förgrunden begränsar antalet platser
- Floragatan/Västra Bergsgatan? Nej
- Västmannagatan/Gustavsgatan? Nej!
- Norra Källgatan? Nej!
- Kristinagatan? Knappast.
Någon?