Såg webbteve i går. Fullmäktige. Kom in just när kaoset brutit ut. Det som hände i Västerås högsta demokratiska församling i går kväll var egentligen osannolikt. Borde inte få förekomma. Å andra sidan hade det varit roligt att få skriva om det i går kväll, jag fick nöja mig med Facebook. Kommentarerna flödade, och kommer fortfarande. Lokaltidningen fick med händelsen, men nedtonad och utan ledarkommentar. Ja, jag vet, ont om resurser, tidknapphet – men här missade man lokalhistoria. Det som hände i går har, såvitt jag vet, aldrig hänt förut.
Hela oppositionen lämnade salen i protest under pågående fullmäktigemöte. Faktiskt var det en majoritet, eftersom Sverigedemokraterna slöt upp bakom den borgerliga alliansen. Fullmäktigeordföranden Britt Sandström (s) upplevde sitt livs svåraste sammanträde.
Vad hände? I korthet: Förra hösten beslutade fullmäktige (de rödgröna + sd) att låta kommunstyrelsen ”förbereda en avveckling” av den kommunala vårdnadsbidraget. Det var här oklarheten började. Var det ett beslut om avveckling eller skulle frågan återkomma till fullmäktige när kommunstyrelsen förberett saken? Oppositionen tyckte förstås att frågan skulle tillbaka, de rödgröna menade att saken var avgjord.
Hursomhelst. Barn- och ungdomsnämnden utredde och lämnade förslag till kommunstyrelsen hur en avveckling skulle gå till. Kommunstyrelsen tyckte det lät bra och bestämde sig i början på hösten för att avsluta processen med att föreslå att fullmäktige skulle ”lägga återraporteringen till handlingarna”. Ett förslag till beslut, alltså.
Det blev återremiss i fullmäktige. Oppositionen, nu förstärkt med sd, ville ha mer detaljer och menade också att fullmäktige formellt skulle fatta det slutliga beslutet om avvecklingen. Fjolårsbeslutet handlade bara om att förbereda en avveckling.
Hårklyverier kan man tycka, men fullt gångbara invändningar i en demokratisk process, särskilt som de nu framfördes av en majoritet, som i princip kan fatta vilka beslut man vill, lagliga eller olagliga. Fullmäktiges ord gäller tills de överprövats.
När återremissen igår återvände, utan ändring, till fullmäktige begärde majoriteten ny återremiss, mer på formella grunder än av sakskäl. Att detta skulle hända hade framgått redan i kommunstyrelsen. Men ordföranden Britt Sandström hade bestämt sig för att köra över oppositionen, stödd av uppenbarligen illa pålästa jurister. Här skulle minsann ingen ny återremiss tillåtas. Ärendet var avgjort. Punkt. Ville man ta upp frågan på nytt fick det ske på annat sätt. Detta ärende var avgjort.
Oppositionen rasade. Reste sig för att gå. Ajournering, partiledaröverläggning. Sandström klubbade igång igen och sa att hon stod fast. Nu utbröt det STORA tumultet. Moderatledaren Elisabeth Unell tog chansen och yrkade på avslag av det framlagda förslaget till beslut. Det var ju faktiskt ett förslag till beslut (om att lägga ärendet till handlingarna). En majoritet av fullmäktige ville alltså inte godkänna förslaget till beslut.
I det läget borde det ha varit självklart att ordföranden skulle ha ajournerat sig på nytt. En demokratiskt vald församling måste tillåtas fatta de beslut majoriteten vill, dumma eller kloka. Men Sandström tillät inte Unell att ställa avslagsyrkandet!
Nu var kaoset ett slutligt faktum. Alla talade i mun på varandra. Lars Kallsäby (c) sa att han övervägde att sluta med politiken helt och hållet. Ordföranden hade tappat kontrollen. Chefsjuristen vid hennes sidan såg ut som om ville vara någon annanstans och de rödgröna satt knäpp tysta och lät sin ordförande leda den demokratiska skutan mot haveri.
Oppositionen lämnade salen, några skrek okvädingsord i mikrofonerna utan att ha fått ordet. Britt Sandström klubbade igenom beslutet att lägga ärendet till handlingarna och bordlade resten av föredragningslistan till ett ”senare sammanträde”.
Godnatt.
Man kan förstås hävda att sd:s roll skapade kaoset. Men det är ingen ursäkt. Sånt här ska ett presidium kunna klara ut innan stormen bryter ut.
Jag får trösta mig en bild på fullmäktiges sammanträde i Rådhuset 1917 när församlingen enades om extra tilldelning av matkuponger för att förhindra en revolution.
Stadsfullmäktige under det dramatiska sammanträdet 1917.
Jag hinner inte mer nu. Återkommer. Kan bara berätta att vi lyckades få bord på Frank i går för första gången. Lät krogen bestämma menyn. Frank rules, som det heter. Utsökt gott.
Om jag tänkt mig för hade jag inte kopplat på webbteven när jag kom hem.
Frank rules.
Jo, förresten, en bild till hinner jag med. Ur Björn Åblands samling. Ångloket pustar fram på järnvägen från Tillberga genom Ängsgärdet mot centralstationen. Är det Max Anderssons kanotbyggeri till höger?
Banvallen på Ängsgärdet. Foto: Björn Åblads samling.
Tack för en mkt bra sammanfattning. Önskar att du skrivit detta i VLT. Hade gett en bättre bild/Elisabeth Wäneskog
En poäng som bör göras är att det inte var någon tveksamhet om att beslutet i november handlade om en avveckling:
”12. Kommunstyrelsen får i uppdrag att förbereda en avveckling av det kommunala vårdnadsbidraget från 1 juli 2011″
Kommunstyrelsens förslag är kanske inte det tydligaste formulerade i världshistorien men att beslutet innebar ett avvecklande och att man var medveten om det på mötet när beslutet fattades framgår mycket tydligt av yrkandet som Elisabeth Unell (M) lämnar på förslaget. Hon yrkar nämligen:
”avslag på kommunstyrelsens förslag punkt 12, om att avveckla det kommunala vårdnadsbidraget”
Av protokollet framgår att dessa förslag ställdes mot varandra och att kommunstyrelsens förslag blev bifallet. Från oppositionens sidan protokollet justerat av Erik Ödmansson (FP).
Vad som skedde rent formellt under det här mötet 1 december var att oppositionen uppenbarligen försökte remittera frågan om beslutet (alltså inte själva rapporten) vilket givetvis inte var möjligt eftersom rapporten bara behandlar det beslut som redan fattats och inte i sig är ett förslag på beslut.
Att avslagsyrkandet inte tilläts berodde dels på att det inkommit efter att behandlingen i fullmäktige var klar något som klubbas utan protest, men än viktigare för att man rent praktiskt inte kan avslå en rapport. Man kan bordlägga den, man kan lägga den till handlingarna eller man kan återremittera den. Man kan inte avslå den. Och det fanns inget yrkande på att återremittera rapporten det yrkande som presenterades handlade istället om att återremittera beslutet vilket ju inte var det ärende som behandlades.
Viktor: Avslagsyrkande gällde inte rapporten utan förslaget från kommunstyrelsen att fullmäktige skulle besluta att lägga rapporten till handlingarna. Visst kan man besluta att inte lägga en rapport till handlingarna om man anser att den bör kompletteras eller följas av ett visst beslut. Här handlar det om formalia, men faktum kvarstår att en majoritet måste få bestämma, så enkelt är det. Även om det handlar om att försena en hantering. Sånt måste lösas i förhandlingar. De rödgröna beslutade att förbereda en avveckling av vårdnadsbidraget med stöd av sd, nu har oppositionen stöd av sd. Så går det med ett oberäkneligt parti som vågmästare.
Alltså om du avslår beslutet att lägga en rapport till handlingarna så är ju det exakt samma sak som att antingen bordlägga frågan eller återremittera rapporten. Däremot kan du inte per någon sorts automatik kräva att rapporten skall följas av något specifikt beslut om det inte är en del av det ärende som behandlas. För faktum är att majoriteten inte får bestämma som de vill de måste följa kommunallagen.
De borgerliga partierna kan givetvis besluta om att på ett eller annat sätt riva upp beslutet att avveckla vårdnadsbidraget men i så fall blir det ett nytt ärende och det måste då beredas i enlighet med kommunallagens 5 kap. 26 §. Du kan inte göra detta under en rapportpunkt, vilket i är vad man försöker göra i detta fall.
Vad f-n håller dom på med?
Det är inte konstigt om svensk politik håller på att dras ner i ett träsk där ingen vettig människa vill delta.
Och ingen tycks vara beredd att säga någonting rakt ut. Vilket gör allting obegripligt för alla och förvirringen total.
Vadå ”förbereda avveckling”. Antingen avvecklar man eller också avvecklar man inte.
Ska det vara så j-a svårt?
Vem vill delta i en verksamhet där ordföranden inte respekterar olika meningar och där företrädarna för olika meningar agerar som rättshaverister.
Köp min och Mona Hillman Pinheiros bok om politiskt ledarskap (Hjalmarson & Högbergs förlag) till varenda politiker och lär dem att uppträda så att väljarna kan känna respekt för verksamheten.
DEMOKRATIN SVAJJJJJJJAR BETÄNKLIGT !!!
# Under det gångna året har ju många ”avslöjanden” turnerat i spalterna bl.
a. om inre strider vid tillsättning av förtroendeposter.
# Jag tror att det delvis beror på klenare ”stamtrupper”, högre tempo och
rörlighet vilket gör att erfarenhetsbasen ”vittrar sönder” …..
# Ett krasst bevis på att ”demokratins kvalitet krackelerar” ända ner på
basplanet är nu den omdebatterade Pilgatsbron:
Pilgatsbron över E18 – igen!
Nya bussprojektet Smartkoll råkar i konflikt med Västerås stads ambition att bli Världsbästa cykelstaden. Nu får cykel- och! gång-trafiken stryka på foten när bussarna ska tjäna sekunder.
Protestvågen har fått svar från Stadshuset genom Ulf Palm (vlt-to): Det går inte att ha trafikljus för då förlorar man tid, därför måste räcket flyttas in på gång/cykelbanan 0,5 meter.
Här har nu planerarna lyckats ge Arosborna ännu en usel ”Vandalgata”. Varför? Slarv? Tidsbrist? Till saken hör att man nu flyttat skiljeräcket endast på brospannet (c:a 50m). Därför kvarstår själva problemet vid broändarna; mötande bussar kommer då att riskera haka i varandra – just det som skulle undvikas! Tablå.
I en samtalsgrupp fick vi med lätthet fram minst fem gångbara smartare alternativ. Kommunikationsstrategen Palm framförde att cyklisterna får klara sig med resterande 2,9 meter. Gångtrafiken tycks man missat helt – den kräver sina metrar. Dessutom är här en vådlig utförslöpa. Kommer en mopedist farandes och möter en rollator så är olyckan framme.
Lämplig måttstock är näraliggande järnvägsviadukt där jag uppmätt en kombibana på 4,8 meter. Korsängsmotet (västerut) har en kombibana som mäter 3,85 meter. Om Pilgatsbron hade haft skyddsombud förmodar jag att bron omgående hade stängts av för cyklister. Alltså: Världsmästaren i parterr (underläge)!
För att bli VÄRLDSBÄSTA CYKELSTADEN anhåller jag vördsammast om att skiljeräcket flyttas 1,5 meter inåt mitten av bron så att vi cyklister och gångtrafikanter kan komma fram på smartaste sätt utan att kollidera. – Brons busstillfarter breddas ända fram till brospannet, och då kan busstrafiken, som nu vid arbetet, passera med hjälp av befintliga företrädesskyltar (röd/vit pil). Det är för övrigt hållplatser på ömse sidor där bussarna ändå stannar.
Rent allmänt undras oxå varför inte ”planerarna” sätter upp anslag och ber om tips INNAN man börjar ställa till det.
[...] tycks de inte ha förstått allvaret. Läs gärna Anders Lifs blogginlägg om december tumultet. Du kan se inspelningen från mötet på http://www.vasteras.se Enligt kommunallagen [...]