… som kommer då och då, när idrotten fascinerar, när idrotten ger glädje. Sveriges match mot Holland i EM-kvalet var i sanning bra. Strikt taktik, hårt jobb, hårt jobb och åter hårt jobb. Och effektivitet framåt. Zlatan hade aldrig jobbat på det här sättet, han hade inte passat i den här taktiska uppställningen, hur bra han än är (när han är i form). Elmander sprang mer än Zlatan gör på två matcher. Källströms vänsterfot var magisk. Grattis. Lyssna inte till dem som säger att Holland inte ställde upp med bästa laget. Det gjorde dom.
Ola Toivonen avgör med sitt 3-2. Teven hoppade av glädje.
Har ni varit på Läkarmissionen på Bäckby? Om inte, ta er dit. Det är öppet på tisdagar 14-19 och lördagar 10-14. Ideellt arbetande personal, mycket folk i butiken, mycket bra böcker för tian styck. Jag såg en antikvariatshandlare som köpte korgar med böcker. Där finns tavlor också, ofta med Västeråsmotiv.
En tisdagseftermiddag på Läkarmissionen.
En av flera tavlor som såldes på Bäckby i dag. Centralstationen. Foto: troligen Ernst Blom.
Bildgåtan häromdan var kanske väl lätt. Många såg att bilden var tagen på Slottsgatan, med Hattfabriken till vänster i det hus som en gång var tobaksfabrik och som i dag är högkvarter för IOGT-NTO. Så här ser bilden ut i obeskuret skick.
Slottsgatan mot söder. 1920-tal. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Jag upphör inte att förundras över hur många fina foton det finns bland stadsbyggnadskontorets så kallade rivningsbilder i stadsarkivet. Framför allt från åren runt 1960, några år bakåt, några år framåt. Här är en som jag spontant skulle placera på Ängsgärdet, men jag kanske har fel.
Dystra kvarter i en stand i förvandling. Foto: SBK-bilderna, stadsarkivet.
Jag ser doktorsgården sticka fram på bilden av Slottsgatan och här är vad som tränger fram ur minnesväven – lite personligt kanske men ändå:
På femtiotalet bodde mina kusiners farfar med familj i doktorsgården. Han hette Nils Berge och var komminister i Domkyrkan. När han pensionerades flyttade den stora familjen från komministergården till doktorsgården. Mina kusiner kom på besök över julhelger varvid jag ibland anslöt. I rangordning minns jag att golven lutade kraftigt i det gamla 1600-tals huset, att man i köket hade ett signalsystem med numrerade luckor som fälldes ner när någon önskade service på rummet med motsvarande nummer, att det på övervåningen fanns ett bord där man spelade mahjong, att det till jul fanns ett stort pepparkakshus som minskade i storlek efterhand som man åt av det, och att mina kusiners farfar hade ett enormt bibliotek med böcker om religionshistoria och konst, bland annat en bibel så stor och tung att den inte gick att lyfta. Vad jag vet bor Malin, Nils Berges yngsta dotter, på kyrkbacken. Hon kan säkert berätta mycket om livet på femtiotalet både i komministergården och i doktorsgården.
Namnet ”doktorsgården” kommer av att medicine licentiaten Gustav Holm huserade där från 1903 till 1931.
”Holm var en läkare av den gamla sorten utan specialiteter och begränsningar. Han var känd för snabba utryckningar. Gamla Västeråsare kommer ihåg hans karakteristiska ekipage, den lätta engelska giggen med de gummiskodda hjulen – en modern finess – som gled så tyst att det livliga travet hördes desto bättre från den mörka, ärliga lilla araben mellan skaklarna; i det höga sätet doktorn i högknäppt åkkappa, och tronande vid hans sida den frodige kusken Andersson i ljusblått livré med försilvrade knappar, prydda med doktorns monogram.”
- skriver Sven Olsson i ”Linnea och Livia”.