”Holm var en läkare av den gamla sorten utan specialiteter och begränsningar. Han var känd för snabba utryckningar. Gamla Västeråsare kommer ihåg hans karakteristiska ekipage, den lätta engelska giggen med de gummiskodda hjulen – en modern finess – som gled så tyst att det livliga travet hördes desto bättre från den mörka, ärliga lilla araben mellan skaklarna; i det höga sätet doktorn i högknäppt åkkappa, och tronande vid hans sida den frodige kusken Andersson i ljusblått livré med försilvrade knappar, prydda med doktorns monogram.”

- skriver Sven Olsson i ”Linnea och Livia”.

På femtiotalet bodde mina kusiners farfar med familj i doktorsgården. Han hette Nils Berge och var komminister i Domkyrkan. När han pensionerades flyttade den stora familjen från komministergården till doktorsgården. Mina kusiner kom på besök över julhelger varvid jag ibland anslöt. I rangordning minns jag att golven lutade kraftigt i det gamla 1600-tals huset, att man i köket hade ett signalsystem med numrerade luckor som fälldes ner när någon önskade service på rummet med motsvarande nummer, att det på övervåningen fanns ett bord där man spelade mahjong, att det till jul fanns ett stort pepparkakshus som minskade i storlek efterhand som man åt av det, och att mina kusiners farfar hade ett enormt bibliotek med böcker om religionshistoria och konst, bland annat en bibel så stor och tung att den inte gick att lyfta. Vad jag vet bor Malin, Nils Berges yngsta dotter, på kyrkbacken. Hon kan säkert berätta mycket om livet på femtiotalet både i komministergården och i doktorsgården.