Vissa dagar går allt snett. I dag var en sån dag. Vi ska åka till Tanzania om en månad och skulle ta en spruta mot gulsot. I Västerås finns privata Aros Vaccination på Stora gatan som tjänar pengar på oss som vill slippa boka tid på infektionskliniken. Dom skulle öppna 17.30 i dag. Vi kom dit några minuter efter 17.30. Väntrummet var nästan fullt. Minst tio personer. Inget hände, det var trångt, någon hostade och snörvlade i soffan bredvid. Kände mig som i en flygplanskabin där bacilluskerna flyger omkring med luftkonditioneringen.
Vad värre var: det stackars biträde som skulle hålla ordning i sprutrummet bakom kulissen hostade ännu värre. Värsta skrällhostan. ”Här får man gratis smitta”, sa en lustigkurre intill kaffeautomaten.
Jag stålsatte mig för att stå ut med skrällhostan, om vi bara fick komma in. Men ingen släpptes in. ”Sköterskorna är på väg”, ursäktade sig biträdet med hostan. ”Dom har nog fastnat i trafiken.” Kanske jobbar dom inom landstinget och knäcker extra på den privata mottagningen. Där satt och stod vi, den ena efter den andra kom in i väntrummet, trängseln ökade. När tjugo minuter hade gått och ingen sköterska kommit gick vi. Orkade inte längre.
Aros Vaccin omsatte 3,2 miljoner kronor 2009. Kunderna kommer, vissa går.
På väg hem hade en tjomme blockerat utfarten på Cityringen vid rödljuset vid Västgötegatan och nere på Hamngatan höll jag på att krocka med en tjej som styrde medan hon fipplade på mobiltelefonen. Inte blev det bättre av de där ständiga vägarbetena på Kungsängsgatan i höjd med silon. Varför gräver stan alltid just där? Jag vet att det finns rör i marken, men nån gång borde dom väl vara åtgärdade. Som vanligt blir det köer, gångtrafikanter och cyklister leds på de mest fantasifulla omvägar, samitidgt som dom som jobbar med gatan bara tycks arbeta kontorstid. När det ska göras ingrepp i en så stor trafikled borde det jobbas dag och natt.
Eviga vägarbeten.
Och om jag nu får fortsätta mitt gnäll, jag är på det humöret som ni förstår. Hur kan stan tillåta, vare sig marken är kommunal eller inte, att det öde kvarteret mellan järnvägen och Kungsängsgatan ser ut som en ovårdad slyskog på ryska Karelen? Det är ju bland det första besökarna ser av vår stolta stad. Ut med röjsaxen! Någon måste ha ansvaret.
Slyslum framför Bombardier.
Jaha, och på Björnövägen står en patetisk provisorisk träskylt sen ett par veckor och visar vägen till Peabs stolta projekt Kokpunkten. Peab har kanske inte råd med mer. Bolaget är indraget i den stora mutskandalen kring bygget av Swedbank Arena i Solna där storägaren Erik Paulsson är åtalad. Företaget står också inför tuffa tider ekonomiskt, skriver SvD i en börsblogg. Tidningen Veckans Affärer kallade nyligen Peab för ett ”finansiellt korthus” i en analys. Bolaget är högt belånat med en nettoskuld på 7,5 miljarder kronor. Men ett äventyrsbad ska det bli, med kommunala mångmiljonbidrag.
Kokpunkten ska sätta Västerås på världskartan.
Jag vet inte hur jag ska lugna ner mig. Litet tomatsoppa, kanske? Eller några gamla bilder, ja några gamla bilder får mig säkert att gå ner i varv. Jag letar bland stadsbyggnadskontorets ovärderliga rivningsbilder… och hittar den här:
Köpingsvägen nedanför Sundemans backe, Valaffisch för Centerpartiet och Gunnar Hedlund. "Min" kiosk på andra sidan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.
Och den här, från Repslagargatan, som går parallellt med Köpingsvägen. Jag växte upp på den gatan men lyckades aldrig lära känna nån så att jag kunde komma in i det här huset. Det hade säkert varit spännande.
Repslagargatan, sent femtiotal eller tidigt sextiotal. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.
Vilket år kan bilden på Köpingsvägen vara tagen? Nyaste bilen på bilden verkar vara den närmaste, mörka bilen. Det är en Renault 16 av årsmodell 1966-1970.
Högertrafik ger oss att det är efter den 3 september 1967.
Gunnar Hedlund på valaffischen ger oss att det antingen är valkampanj för Andrakammarvalet den 15 sep 1968 eller Riksdagsvalet den 20 sep 1970.
(Om det hade varit Riksdagsvalet 1973 hade bilarna varit nyare, och då var inte Hedlund med.)
Alltså är bilden tagen i september 1968 eller i september 1970, men vilket är rätt?
Ska vi anta september 1968? Borde inte rivningarna inför Oxbackens centrum ha börjat 1970?
En sökning på affischtexten ger en träff som påstår 1970.
http://libris.kb.se/bib/2909788
Anders, blir man så där gnällig med automatik man blir pensionär?
Gillar bilden från Köpingsvägen. Minns att man fick s.k. Essogubbar på macken där nu Vegagrillen ligger.
.
Ur led är tiden.
I det huset du aldrig kom in i bodde Tekla Lindberg. Hon derv en mjölkaffär i hörnet av Kristinagatan och Jakobsbergsgatan. Dit skickade min mor mig ibland för att köpa mjölk, grädde, smör eller småfranska. Det var innan det mjölken var förpackad i pappersförpackningar.
Mjölk? På Stora Gatan, lite längre upp än gamla Skandiabiografen fast på andra sidan, fanns i början på femtiotalet en mjölkaffär. En som man handlade mjölk i medhavd egen kruka. Jag tror att mjölken förvarades i stora krukor som stod bakom disken nedsänkta i kar med kallt vatten. Eller har jag drömt det?
Slyn och upprensningen vid Stationsområdet försvinner nog inte förrän man börjat byggnationen av Nya Centralstationen, några år tills dess dock. Följ projektet 3B på Facebook så kanske lite andra svar infinner sig.
Kommer ni ihåg “På Tapeten”? Jag tänker på Aftonbladets sista sida på femtiotalet. Bertil Almqvist tecknade och skrev om tidsaktuella ting. Nästan varje gång hade han med en snutt som kritiserade politikerna och förespråkade övergång till högertrafik. ”Kokpunkten” tycks vara något av Anders högertrafik. Om likheten skall stämma kommer Anders kritik att hjälpa liksom Bertilas gjorde även om det tog tid.
Den Elinder-Wennerströmska dateringen var pricksäker! Jag minns en bild på kiosken som Anders Lif visade tidigare. Den kanske är tagen i samma veva? Den översta i det här inlägget alltså, med amerikanaren: http://anderslif.wordpress.com/2011/03/18/barndomens-kiosk/
Ja, säkerligen är bilden på kiosken också tagen samma septemberdag 1970.
Absolut säkert är att bilden på kiosken är tagen mellan 1967 (högertrafik) och 1973 (nummerskylt av gammal typ).
Häcken är likadant klippt, växtligheten likadan, ljuset likadant.
Min barndoms mjölkaffär låg i hörnet Bondebacken/Hållgatan (V:a Ringvägen), där det nu liger en Kinarestaurang. Stor kruka för mjölk och liten för grädde.
Det var tider det!
Min låg i hörnet Sundinsgatan- Mobergsgatan. Hans Fernstöms mamma drev den. Den sortens affär kallades av min Mamma för mjölkmagasin. Annars var krukstorlekarna de samma som tidigare meddelats.
”Min”mjölkaffär låg på Hamngatan. Har redan skrivit om den maa en tidigare AndersLifblogg.
Karet eller ”bassängen” där de stora mjölkflaskorna förvarades försågs med is året om av ”iskarlen” som kom med häst och vagn iklädd ett bastant skinnförkläde för att ej bli våt om magen, när han bar in isblocken, som sågades upp på Västeråsfjärden . 30-talet.
”Kiosk-bilden” /Sundemans backe (1970?):
Kan det vara Almelundsgatan som viker av från Köpingsvägen precis i bildens vänsterkant? I så fall heter husen in mot staden: Hvilan, Lindsborg, och …. ? är det sen kiosken som syns där Signesborg skulle legat? (Längst bort mot Västmannagatan låg det sista huset Fridsborg.) Då de stora husen längst bort på andra sidan Repslagargatan syns måste ju Signesborg och Fridsborg ha rivits – men är? Och har någon närbilder?
Ville bara kommentera jobben på Kungsängsgatan,
Stan gräver altid där p.g.a att det är där ”alla” rör ligger.
Vattnet ska från Hässlö till Dingtuna och Fjärrvärmen från KVV till de östra stadsdelarna.
Västerås är inte helt optimalt konstruerat geografiskt.