Jag skrev om vaktkuren på Östra Ringvägen i VLT-serien Frågor om förr i dag, ni vet det där lilla huset som ligger för sig själv vid Bombardiers gavel. Det var ju en gång portvaktens kur vid grindarna in till Aseas verkstäder i Emaus och Arvid. Men vad hände med kuren när den övergavs och staketet revs vid mitten av sjuttiotalet? Än i dag finns det ju en del tekniska prylar kvar. Carl Johan Hall tror sig ha svaret: ”Jag tror att det gula huset har härbärgerat en operatör för trafiksignalerna i korsningen Östra Ringvägen – Pilgatan. När jag cyklade förbi en gång i början av 90-talet såg jag en panel med röda, gula och gröna lysdioder som omväxlande tändes och släcktes. Efter att ha betraktat dem och korsningen en stund förstod jag att de motsvarade trafikljus i korsningen. Anläggningen var förstås automatiserad, men kan den ha varit manuell eller i alla fall ha innehållit en gubbe som övervakade funktionen för länge sedan?”
Längre bort på Pilgatan fanns bommarna och järnvägen, som ofta ställde till det för trafiken till och från Stockholm. Vi hade en järnvägsövergång till i stan, som många minns. Den låg nere på Hamngatan. Bommarna spärrade vägen ner till hamnen. Här är en fin bild som jag fick av Lars-Åke Berglund i dag. Lars-Åke går igenom de gamla Aseabilder som fortfarande finns kvar i ABB:s källare. Det mesta av bildskatten har ju som bekant lämnats över till Länsmuseet. Titta på den här bilden av bommarna på Hamngatan. Den togs den 28 augusti 1913 klockan två på eftermiddagen. På baksidan av kortet står det ”Mekaniskt hinder”.
Det är inte vilka gubbar som helst som står och väntar vid bommarna. De är betydelsefulla Aseaingenjörer, en av dem var svåger till Sigfrid Edström och blev verkställande direktör för hela Asea några år in på trettiotalet. Namnen: Joseph Dolk, Arthur Lindén (det var han som blev vd), Werner Heinrici och Hjalmar Janson.
För övrigt är det roligt att fotografera i svartvitt även i dag. Så här blev det när Alex var i hatten i somras.
På tal om trafiksignaler så har jag anledning att tro att Västerås fick sin första i början på mars 1951 vid korsningen Kopparbergsvägen – Stora gatan. Bensinen kostade då 54 öre litern, dvs 25 gånger ”billigare” än idag.
Om jag inte missminner mig fick Stora Gatans alla korsningar från Kopparbergsvägen till Köpmangatan trafikljus samtidigt. De var fordonstyrda och synkroniserade, funktionen kallades ”Gröna vågen”. Detta skedde något tidigare än 1951, troligen 1949 eller 1950.
Min anledning till att tro är att jag bläddrade i min farfars almanacka från 1951. Han har vid vecka 10 (4-10 mars) skrivit ”Premier” och ritat ett trafikljus med angivande av vilka färger de tre ljusen har. Vi bilden står också ”Kopparb. vägen”. Jag skickade en kopia av den i mitt tycke roliga bilden till Anders. Kanske han kan visa den vid tillfälle?
/Hans
Rätt eller fel men min anledning till att tro är att jag bläddrade i min farfars almanacka från 1951. Han har vid vecka 10 (4-10 mars) skrivit ”Premier” och ritat ett trafikljus med angivande av vilka färger de tre ljusen har. Vid bilden står också ”Kopparb. vägen”. Jag skickade en kopia av den i mitt tycke roliga bilden till Anders. Kanske han kan visa den vid tillfälle?
/Hans
Rätt eller fel men min anledning till att tro är att jag bläddrade i min farfars almanacka från 1951. Han har vid vecka 10 (4-10 mars) skrivit ”Premier” och ritat ett trafikljus med angivande av vilka färger de tre ljusen har. Vid bilden står också ”Kopparb. vägen”. Jag skickade en kopia av den i mitt tycke roliga bilden till Anders. Kanske han kan visa den vid tillfälle?
Sören Bååth
Noteringarna i Din farfars almanacka verkar ju vara en god indikation av tiden. Men kvar står att jag tycker mig minnas att den s.k. gröna vågen var samtidig med att alla dåtidens viktigare tvärgator till Stora Gatan i centrum fick trafikljus samtidigt med en ”gröna våg” hopkoppling. Kanske någon i stans trafikorganisation kan hitta säkra uppgifter?
Din farfars notering är ju en klar indikation. Men kvar står frågan om Gröna Vågen. Kom den samtidigt som jag tycker mig minnas?