Uppe till höger ser vi tre hus som håller på att byggas på båda sidor av Vasagatan, bl a ”Bistro 65-an”. Inget av dessa tre hus var påbörjat vid idrottsparaden den 3 juni 1934, som du visade bild på i bloggen den 17 augusti 2009.

Alltså är bilden tagen tidigast 1935.

Till vänster om Arosvallen ser vi en smal stig parallellt med Arosvallens kortända. På flygfoton från 1937 är stigen breddad till att bli Vallgatan, och nybyggda hus ligger då utmed gatan.

Alltså är bilden tagen 1935 – 1936.

Mellan stigen och Arosvallens staket rinner på bilden fortfarande Persbobäcken som ett öppet dike, och den syns här och där ringla mellan de lummiga träden norr om planerna, nertill i bild. Längst ner till höger i bilden ser vi att Persbobäcken kommer som ett diagonalt öppet mörkt dike innan den rinner in i en trumma under Tunbyvägen. Detta är den första bild jag sett på hur bäcken rann genom villaområdet!

Det söta villaområdet nere till höger hette Övre Rosenhill, och utplånades helt 1959 när Carlforsska skolan skulle byggas (men då med namnet Kristiansborgsskolan).

Först ställer jag mig i den kö av dem som såg Elvis för första gången på Röda Kvarn. Låg det inte ett fik på samma sida lite längre ner mot Kopparbergsvägen? På tal om Elvis så var det min farfar som först gjorde mig uppmärksam på Elvis. Vi stod och läste och tittade på nyheter i VLTs fönster. Farfar pekade på en bild och sa: ”Där är han som sjunger om blandad frukt.” (Läs Tutti-Frutti). Året var kanske 1956.

Min farmor var bekant med damen som satt i kassan på Odéon viket innebar att ett besök på Odéon oftast inte blev så dyrt – om ni förstår vad jag menar. Jag har för mig att ”Sound of Music” gick länge och väl på Odéon.

Skandia var min och farmors favorit. Hon blev nästan hundra år och strax innan hon gick bort 1999 mindes hon lite dystert: ” Ja, ja, när vi hade ätit och jag hade diskat efter söndagsmiddagen så gick vi alltid på Skandia och såg non-stop. Det var det enda nöje man hade på den tiden.” På tal om Skandia, är det någon som minns vad det stod på reklamskylten som satt högt upp på Skandiahusets gavel mot Oxbacken?

Före min tid på fyrtiotalet fanns också Teater Bio men det antar jag att jag får läsa om i VLT.

Var det bättre förr? Eller är det värre nu?

Hans Wennerström, Göteborg.

Minns ej något solljus, men märkligt nog dessa BAKSIDOR (här mot Sturegat.)
– ut me’ packet in me’ nästa betalande pack (typ marknads-geschäft): På de äldre biograferna var servicen inte så genomtänkt. Även Odéon hade ett hiskeligt utsläpp mot en mörk sjabbig bakgård.
Märkligt nog så åstadkom man ett lika uselt utsläpp på nya SF-bio vid Stora Gatan. — Det ska bli intressant att se vad man klurat ut i pågående bygge !?

Framförallt gamla Saga hade ett suveränt ”mötande utsläpp” där känslorna ”dallrade i luften”: — Har ni inte sett den! — Blä, de va’ bara skit! (Och de köandes ”sug”:) — Hur va’ den? — Berätta! — Hur långt gick dom ? …..

Dagens Elektra står idag för riktig biokultur. — Kan SF kontra?

…… minns o funderar / Ingvar Selin /

Jag är glad att jag hann uppleva biografen Röda Kvarn innan nedläggningen, såg bl a Elvis i ”Blue Hawaii” och Errol Flynn i ”Robin Hood” på plats.

Jag upplevde det aldrig själv, men tydligen ska det ha funnits någon större glipa mellan sidoutgångens dörrar vilket gjorde att solljuset ibland sken in genom glipan. Kanske något du minns bättre?

En biograf jag saknade på din lista var ”Camera” i Park-huset. Där såg jag Pete Bogdanowich bitterljuva mästerverk ”Den sista föreställningen”. Förutom smalare, ny amerikansk film gick även repriserna där och det var på Camera jag för första gången såg ”Härifrån till evigheten”.

”Härliga tider, strålande tider”