I går hände något märkligt. Vi hade varit på utomhuskonsert vid Fabriken på Furillen på Gotlands nordöstra kust, där Anders Widmark och Viktoria Tolstoy uppträdde i den nedlagda kalkindustrin. Anders pianospel blir allt mer pregnant, med rytmiska understatement. Efteråt pratade vi litet om pappa Hasse som länge skrev jazziga kåserier i VLT.
Jazz på Furillen.
Anders Widmarks fajting fejs.
Men det var sen det märkliga hände. Vi körde hem i skymningen på smala vägar. I en kurva såg jag något stort sitta på en tallgren. Jag saktade in, tittade upp till höger. En stor fågel tittade rakt ner på mig. En riktigt stor fågel. ”En uggla”, var min första reaktion. Sen såg jag tofsarna och den bistra blicken. ”En berguv! Det måste vara en berguv.” Jag har aldrig sett en berguv i hela mitt liv. Inte ens den där uven som bodde i djuphamnen i Västerås för många år sen. Jag körde bort en bit, vände för att komma på rätt sida, vevade ner fönstret och fotograferade. Uven satt kvar. När jag försökte komma närmare flög den iväg på majestätiska vingar, medan små rabbisar förskräckt hukade under enbuskarna.
Berguven.
Jag ringde min gode vän Anders Lindström i Ångermanland. Han kan allt om fåglar. Han fick bilden på mejl och bekräftade att det var en berguv. Kul, sa han och lade ut observationen på Svalan, som är ett rapportsystem på nätet för ornitologerna. Jag var stolt. Det var första gången jag figurerade i såna sammanhang. Men efter några timmar var noteringen borta. Ingen berguv hade längre setts på Gotland. Anders ringde upp och förklarade: ”Dom tog bort detför att inte locka fågelskådare dit. Platsen kanske är skyddsvärd.” Berguvar hör inte till vardagen. Jag blev ännu stoltare. Men varför skriver jag detta, då, undrar ni kanske. Tja, jag vill berätta. Dessutom tror jag inte att någon ornitolog på Gotland läser det här, och skulle han eller hon göra det så har jag inte pekat ut den exakta platsen. Det får bli min lilla hemlighet.
Efter detta får jag väl runda av med en gammal Västeråsbild. Vad sägs om Södra Esplanaden några år in på förra seklet. Kameran står vid Centralstationen, Aseas gamla huvudkontor vid Karlsgatan syns i bakgrunden. Ottarkontoret har ännu inte byggts. Och ingen berguv i sikte.
Vykort från advokat Nymans samling i Stadsarkivet.
En Berguv till – eller samma – på helagotland.se idag!!!
Vilken fantastisk bild och härlig berättelse! När vi var ute på furilden för några dagar sen såg vi den igen tror jag. Vi gick nära den två gånger om utan att se den, men helt plötsligt flög den iväg så där vackert majestätiskt. Tack vare din bild har vi kunnat förstå att det var en berguv som vi också fick syn på.