Janne Hallgren ringde i morse: ”Hej, det är min mamma som är modellen med florhatten i måndagens tidning”. Jag hade efterlyst namnet på den unga kvinna som poserade med hattar från Västerås hattfabrik någon gång på femtiotalet i serien Frågor om förr i VLT. Jannes mamma heter Ellen Hallgren och bor i Tillberga, utom på sommaren då hon håller till i Ugglarp mellan Halmstad och Falkenberg. Jag ringde Ellen. ”Jag har hört att jag varit med i tidningen”, sa hon. ”Men det där var en engångsgrej, jag var egentligen växeltelefonist på Hattfabriken på Slottsgatan. Bilderna togs för en branschtidning något år mellan 1950 och 1954.” Ellen hette Herbe på den tiden och var några och tjugo år. ”Jag var i några hattparader också”, berättar hon. Hattparaderna var populära återkommande evenemang på femtiotalet. Så här såg bilden ut som vi publicerade i måndags.
Ellen Herbe var växeltelefonist på Hattfabriken. Foto: Länsmuseet.
När jag letade bilder från Hattfabriken hittade jag den här. ”Nya hattfabriken”. Var låg den? För inte var det väl Västerås hatt- och mössfabrik som hade det namnet vid något tillfälle. Det tror jag inte.
Var? Foto: Länsmuseet.
En gammal bild till, som avrundning. Korvkiosen i närheten av Mimerporten syns till vänster.
Femtiotal, eller möjligen sextiotal. Foto: SBK, Stadsarkivet.
Bilden på Mimerkvarterets hörn är intressant. Det stämmer att den är tagen på 1950-talet.
Bakom bilarna som kommer ut från Karlsgatan syns ett envånings hus med en SHELL-skylt vid takkanten. Detta hus kommer att rivas, och istället kommer ASEAs mäktiga glashus Melker sträcka sig mot himlen här 1959-1960.
Bilarna är en Simca Aronde, som kom 1951, och en Ford Taunus som kom 1952 i denna skepnad. Bilden är tagen tidigast 1952 alltså.
Men vid SHELL-skylten ser man en märklig presenning på en märklig ställning. Kanske håller man på att bygga om bensinmacken? Kanske ska tanken grävas upp för att huset ska rivas? Vilket år är det då? Hur lång tid tar det att riva husen och gräva sig fyra våningar ner i västeråsleran med Lillåns gamla ådra, kulvert och allt. Fyra våningar ner under jord, för glashuset fick inte bli 11 våningar högt med tre under jord. Det fick bara bli 10 våningar högt. Då grävde men ner det en våning till istället, med gamla lingrävare. Fyra våningar ner. Nog tog det mer tid än ett år att riva och gräva sig ner. Och mer tid än ett år att sen bygga 14 våningar hus. Man måste nog ha börjat 1956.
Alltså är bilden tagen 1952 – 1956.
Redan på 1920-talet, dvs innan huset på bilden byggdes, låg här en bensinmack. Bra placerad vid riksvägen. Men nu när bilden tas stundar omtumlande tider. Riksvägen, bilarna och mackarna flyttas flera kilometer norrut. Och istället byggs här ett drivhus av glas där tusentals ASEA-tjänstemän och ingenjörer ska driva ASEA och stan framåt i ett halvsekel.
På 50-talsbliden tror jag inte att det är en korvkiosk vi ser utan snarare en kiosk för lottförsäljning. På bilden från andra hållet, som Anders visade för någon månad sedan, ser man en liknande kiosk närmare Mimerporten.
När jag nu tittar tillbaka på den tidigare bilden ser jag att Gunn Carlsson kommenterat den med att ha köpt korv därstädes så jag tar tillbaka mitt ifrågasättande. Men vad var det som såldes i kiosken vid Mimerporten?
Den kiosk som stod närmare Mimerporten var en tidningskiosk. I den stod Märta Bergman och sålde VLT, Folkbladet och DN tidigt på vardagsmorgon. Hennes man Henry jobbade som avsynare på Mimerverkstaden. Dom bodde i samma kvarter där ASEA:s ”glashus” står nu efter Kopparbergvägen.