anderslif.se

Vet inte var jag ska börja. Kokpunkten eller Önsta. Lika omskakande båda två. Jag börjar med Önsta kyrka. Krister Henriksson läste dikter av Tomas Tranströmer och berättade om sin relation med honom, inför en fullsatt kyrka i kväll. Mot slut frågade Krister om det fanns nån i publiken som ville läsa en av Tomas dikter. Jag sträckte upp handen… blev förvånad själv… gick fram, fick en mikrofon och läste Svarta vykort, ni vet den där korta dikten där döden, mitt i livet, kommer och tar mått på människan, det besöket glöms och livet fortsätter… men kostymen sys i det tysta. Så har jag gjort det också, läst Tranströmer i en kyrka…

Krister Henriksson i Önsta kyrka.

Annars var det alltså Kokpunkten som överraskade i dag. Jag som trodde att kommunen skulle slippa från tvånget att binda upp sig för det hopplösa projektet med ett äventyrsbad i ett nedlagt ångkraftverk, och så meddelas det från Stadshuset att man skrivit ett tilläggsavtal med Peab. Företaget säger sig än en gång komma igång med det bygge som hittills bara varit luft och visioner med enorma besökssiffror. Nu är avtalet dessutom indexuppräknat. Skattebetalarna förbinder sig att betala 16 miljoner om året i ett kvarts sekel till den privata badspekulationen, 400 miljoner kronor. Oavsett om kommunen behöver spara i den nya konjunkturnedgång som givetvis kommer en dag.

Läget är bra, säger man. Nära stationen. Avloppsreningsverket ligger ännu närmare.

Tänk vad man hade åstadkommit vid Lögarängen för mindre än hälften av 400 miljoner – dessutom i ett eget projekt som kan säljas eller läggas ned om det skulle behövas. Vad händer om det privata bolag som ska äga och driva Kokpunkten går i kaputten om några år? Vem står då med Svartepetter?

Det äldsta pannhuset, där Kokpunkten ska byggas, i slutet av 1920-talet. Foto: Vattenfall.

Apropå kiosker. Det fanns länge en kiosk på Västra Kyrkogatan, intill Kyrkbacksgården. Den skymtar på den här litografin av David Söderholm som jag såg hemma hos Lars Sjöstedt igår. ”Jag bodde på Skultunavägen och gick ofta dit”, minns Lasse.

Kiosken på Västra Kyrkogatan. Litografi av David Söderholm.