Talgoxen filar i takt med solens sång. Snön drar sig tillbaka som bleknande minnen. Gröna groddar sparkar otåligt i jorden. Jag flyger till Peking i morgon, där blommar nog den vita magnolian i Sommarpalatset.
Vass vid Östra holmen.
Det diskuteras kiosker i kommentarerna till bloggen, som ni kanske märkt. Fler kiosker lär dyka upp. Claes Björkstedt har skickat mig en bild från sextiotalet på en butik som sålde frukt och sötsaker, inte en kiosk, men snudd på. Claes skriver: ”Berthas Frukt och Konfektyrer hade nästan samma sortiment som en kiosk bortsett från kolorerade och obskyra tidningar (kanske därför vi så ivrigt påminner oss om stadens kiosker). Berthas låg längs Kopparbergsvägens vänstra sida som butik nummer två räknat från Stora gatan mot Folkets hus. Syntemmannen på fotot gör sannolikt reklam åt fars färghandel som var butik nummer ett. Sannolikt gav Berthas godis omfattande arbete åt staden barntandläkare (den ene hette Skomba och den andre blev med tiden min svärmor). Kan någon ordna ett foto på Skombas remborr – en utmaning!”
Berthas Frukt & Konfektyrer. Foto: Claes Björkstedts samling.
Jag kan glädja Claes med att jag har en annan bild på Berthas butik. Jag hittade den hemma i ett album hemma hos Ragnhild Agland för ett par år sedan. Ragnhild jobbade i butiken på Kopparbergsvägen på femtiotalet.
Berthas butik på femtiotalet. Foto: Ragnhild Aglands samling.
Jag skrev om varmbadhusen i Frågor om förr i måndags. Bilden på simskoleeleverna med lärarna i gamla varmbadhuset blev liten på sidan. Här kommer en större variant, och en bild till från sextonmetersbassängen på trettiotalet.
Varmbadhuset 1932. Foto: Todde Söderquists samling.
Simelever i varmbadhuset 1935. Foto: Todde Söderquists samling.
Hej, Anders!
För att vara exakt. Bassängen lär ha varit 16 2/3 m lång. Då blev nämligen 6 längder exakt 100 m.
Hej Anders!
Jag hade också Skomba som tandläkare. I Emaus-skolan höll hon till har jag för mig. Jag kan ännu höra remborrens ljud för mitt inre. Och hennes gutturala: Gaapa!
Mvh
Maggan i förskingringen
Jag var gudskelov inte patient hos Scomba. Jag minns att vi fasade inför uppropet om vilket rum man skulle gå till. Scomba var fruktad o jag slapp henne. Vem jag fick istället kommer jag inte ihåg. Var folktandvården låg då minns inte jag förutom att det var i centrala stan.
Hälsning från
Gunn Carlsson,
förskingrad ända till Nora.
Tandläkarna fanns i Sundinska huset, minns inga namn bara ”gapa stort”.
Bara förskingrad till Hallsta
Det har talats mycket om kiosker och godisbutiker i senare bloggar. På min tid, sent 30-tal till -45, fanns sommartid två godisstånd på vänstra sidan av Stora Torget på min väg till läroverket. Den en ståndspersonen kallades Ragge, den andre kommer jag inte ihåg namnet på men det var en äldre herre. Där försåg man sig med godis eller jordnötter med skal på lördagrna efter lunch, när man fått sin veckopeng.
Jag minns inte vad min tandläkare på Folktandvården hette men jag minns att hon hade utländskt påbrå. Kanske var det Scomba?
Däremot minns jag den remdrivna borren som sackade ju djupare ner i tanden de borrade. Jag har dock för mig att mina njutbara tandläkarbesök var nere på Smedjegatan i Folkets Hus. Någonstans ovanför Cinema. Rätta mig om jag har fel.
När jag ser Björkstedts Färghandel så får det mig att minnas de gungande tomtar ni hade i julskyltningen. Det var inte så vanligt med rörliga dockor på den tiden. Claes, har ni tomtarna kvar. I så fall köper jag dem gärna.
Aron, jag kommer ihåg de gungande tomtarna, men dessa har gått in i tomtehistorien.
Skomba, med sin rumänska brytning, lät nog bryskare än hon egentligen var. Det var också en annan tid med en annan syn på oss som då var små. Dock, jag kommer såväl ihåg henne när hon på bruten svenska sa: – Gapa stort, gapa större, gapa stort som en krokodil. Klart att man blev rädd! Eftersom vi barn vid undersökningen dessutom ställdes upp i behandlingsrummet i bokstavsordning han man med efternamn på B inte svimma till skillnad mot de stackare som hette Karlsson och senare. På min tid fanns Skomba i Emausskolans anex.
Bengt, på min tid 50 – tidigt 60-tal fanns det två glasskiosker nästan bredvid varandra på Stora torgets västra sida (tror jag det blir). Den glasskiosk som vätte mot kyrkan betjänades av en äldre herre med kraftig mullbänk. Glassen i den andra föll mig därför mer i smaken.
”han” ska naturligtvis vara hann i mitt inlägg ovan, men går inte att rätta – irriterande!
Vid Stora Torget låg dessutom (vad jag minns) en kiosk som dessutom sålde korv. De så kallade grillade korvarna låg och puttrade i en pöl av flott. Oaptitligt. I den andra korvkiosken som stod där nuvarande korvkiosk ligger hade de betydligt aptitligare anrättningar.
Senare när vi lyckats identifiera alla kiosker kan det väl vara läge att gå igenom alla kondisar/bagerier som fanns Västerås 50 – 60-talet. Vore mycket intressant!
Min fru Gerd gick hos tandl. Skomba 1960-61. Då låg praktiken på Långmårtensgatan 4, dvs i annexet till Emausskolan. Hon tycker Skomba var bra.
Bilden på Syntemmannen borde vara tagen ca 1958 eftersom Folkets hus hade hunnit bli tre våningar högt.