Vi satt där på bortre långsidan, där man en gång stod med Rocklundaskogen bakom sig, vi satt där och kunde inte se månen utanför, vi satt där och tittade på en is med tjugotvå spelare och en röd boll, vi satt där och insåg att det här kunde vara sista matchen för säsongen för VSK i ABB Arena, och kanske sista hemmamatchen för Micke Carlsson. Legendaren. Vi satt där och njöt av en andra halvlek där VSK gjorde det mesta rätt och borde ha avgjort efter att ha hämtat upp ett tvåmålsunderläge, vi satt där och förbannade målmissarna i första och Barklunds klockrena träträff när det stod 3-3, vi satt där och sa till varandra att varför kan inte VSK spela lika bra i två halvlekar, vi satt där och hoppades på ett fjärde mål och på ett välförtjänt avgörande.
I stället vann Saik på ett snöpligt vinkelskott tre minuter in i sudden. Då satt vi inte där längre. Då gick vi hem. För mig var det nog sista hemmamatchen under alla förhållanden. Om VSK vinner en av de två matcherna i Sandviken blir det en fjärde match hemma här på måndag. Men då är jag på väg till Kina och där spelar dom inte bandy.
Vi satt där och hoppades. Undrar när vi sitter där igen.
Kan inte låta bli att skicka med en gammal bandybild av David Eriksson som jag hittade häromdan. Arosvallen. En lirare är fri med målvakten, måldomaren bevakar händelsen koncentrerat. Borta på träläktarens västra kortsida luktar det kaffe från serveringen. Det är fullt med folk. Säkert dubbelt upp jämfört med dagens publik i ABB Arena. Men jag har ingen aning om vilka som spelar. Det är inte VSK i alla fall. Kanske är det en landskamp?
Måldomaren avvaktar. Foto: David Eriksson.
Bland Davids negativ hittade jag den här bilden också. En transport från Asea på väg ut ur Västerås, ser det ut som. Eller på väg in? Kan det vara Köpingsvägen? Undrar vad som döljer sig under skynket. Förflutenhetens gåtor.
Asea mot okända mål. Foto: David Eriksson.
Bilden på lastbilskolonnen:
Det som döljer sig under skynket är säkerligen en del av den runda statorringen (dvs den fasta delen) av en generator till ett vattenkraftverk. Troligen är den ovanligt stor, eftersom man vill ha en bild på den. Troligen ska den levereras till ett nybyggt vattenkraftverk i Sverige, annars skulle den gå med båt.
Eftersom det är mulet finns inga skuggor som kan avslöja i vilket väderstreck kolonnen åker.
Årtalet borde vara 1937 – 1939 eller några år därefter eftersom lastbilen är mycket lik lastbilen på gårdagens bild på Stora gatan. Denna bilds lastbil har dock ett högre registreringsnummer, och är alltså inregistrerad senare.
Den tunga vagnen med gummiskodda järnhjul kunde nog inte köras fortare än 10 kilometer i timmen. Man ser att de följande lastbilarna har lyft av motorhuvarna för att inte koka av att köra så långsamt. Kom man 10 mil om dan? Vilket slit! Låt oss hoppas att de inte skulle till Harsprånget (byggdes 1945 – 1951) utan bara till Dalälven.
Helt klart är det en del till en statorring. Ser ut att vara Köpingsvägen. Det står ”Hållplats för omnibuss” på skylten. Det måste väl vara 1:an som väl gick från lasarettet ut till Tomtebovägen vid Köpingsvägen. Resonera så här: Om man kör väster ut på Köpingsvägen från ASEAs Emausverkstad (där man byggde generatorer tills man flyttade till Finnslätten på 60-talet) är det nog en leverans till något vattenkraftverk i t.ex. Klarälven eller kanske Götaälv (Vargöns kraftstation t.ex.). Båda älvarna byggdes ut tidigt på 1900-talet.
Är det en vällingklocka som sitter på ena huset?
Harsprånget började faktiskt byggas 1918 men avbröts 1922 för att återupptas 1945.
Det som bekymrar mig är att jag tycker att det inte stämmer med Köpingsvägen. Redan på den tiden hade Köpingsvägen bredare vägbana och bredare trottoarer. Och husen låg längre från gatan. Och husen stämmer inte, tycker jag.
Men en genomgartsgata i en ort med busstrafik är det. Har vi hunnit ända till Köping?
Bakom träförrådet till höger med vällingklockan syns en stor fabriksskorsten. Tegelbruk?