Gick till Konstmuseet i går. Riktigt trevligt. Mycket folk. Gott fika. Inlånade verk från Malmö. En ramp med tretton vilt blåsande fläktar fick mig dock nästan att vända. Kallt. Förstod aldrig vad det symboliserade. Annars överlag fina bilder. En installation med en skogskoja var ljus, luftig och trevlig. Tur att inga barnbarn var med. Hur länge dröjer det innan något barn rumsterar om i konstverket? Och hur länge får myrorna vara kvar på golvet? Museet utmanar ödet.
Blåsut på Karlsgatan.
Skogskoja med fjäril.
Ser att byråkratin har skaffat sig försörjning ett par år framåt. En länsplan ska tas fram, i samarbete med länsstyrelse, landsting och kommuner. Västmanland ska förstås stå rustat inför den framtid som alltid är oviss. För säkerhets skull bullar man upp med en styrgrupp och en ledningsgrupp och en projektledning plus en projektkoordinator och ett projektsekretariat och givetvis arbetsgrupper för varje delobjekt. Jag glömde referensgruppen. Strålande tider för ämbetsmännen. Västerås stad ska förresten inrätta en tjänst som välfärdsdirektör. Hej o hå.
Walter Murray hade tjänstemän han också. Men betydligt färre. Murray var landshövding i Västmanland 1916-1937. Jag hittade en bild på honom när jag fortsatte att gå igenom David Erikssons negativ. Han kommer vandrande i den fuktiga sensommaren på trettiotalet. Sällskapet passerar Länsträdgården. Den låg tidigare mellan Slottet och Källgatan, men här undrar jag om den inte har flyttats till Stensborg nere vid Mälarens strand. Tycker mig ana en skorsten i bakgrunden. Lokstallarna eller masugnen?
Landshövding Murray på promenad.
Alla ska förstås gå på bandy på tisdag. Första kvartsfinalen mellan VSK och Saik. David Eriksson var duktig på att fotografera bandy. Jag har hittat en bild från Arosvallen, vet inte riktig när den är tagen. Det är inte VSK utan B-laget, Västerås Bandyklubb som spelar. Läktaren är bara halvfull. Men det är action i bilden. Och kolla målvaktens stiliga slips och variationen i utrustning. Anfallaren närmast kameran kör utan handskar. Hoppas han hade knäskydd.
Bandyjubel på Arosvallen. Foto: David Eriksson.
Bilden på gathörnet i går var tagen 1956-1957. Smedjegatan går rakt ner, Sturegatan korsar. Här är en annan bild, på Sturegatan, från ungefär samma tid. Fotografen stod nära Domkyrkoesplanaden och riktade kameran mot söder, bort mot Smedjegatan. Än en gång en bild för bilexperterna att sätta modelltänderna i.
Sturegatan mot söder, mellan Domkyrkoesplanaden och Smedjegatan. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
Från vänster är det först en Austin, troligen en A40 Somerset 1952-54, en Standart Eight 1953-59, En ”Bullmersa” d v s Mercedes- Benz 180 1953-62, en Saab 92 1949-52, troligen en Simca Aronde 1951-62, en Opel Olympia Rekord 1952-57. Något som liknar en Volvo PV men troligen är något annat samt en skåpbil som vetrkar lite för hög för att vara en Volvo Duett.
Några korrigeringar: Austin-bilen är en A70 Hampshire från 1948-50 och så heter nästa bil Standard Eight.
Jag tror att det stämmer att den bortersta bilen är en Volvo Duett med svart framskärm. Det borde vara den ljusa Duetten med svarta skärmar som står kvar utanför radioaffären på samma ställe som på gårdagens bild.
I så fall är denna bild också tagen 1956-1957, samma dag, men några minuter före eller efter gårdagens bild.
Tänka sig att det gick att spela bandy i äppelknyckarbyxor och med vanlig keps eller stickad luva på huvudet. Spelaren utan handskar tycks också vara utan benskydd. Målvakt utan ansiktsgaller kan man väl inte tänka sig idag? Och med slips.
Men spelaren bortom målvakten har byxor och skydd som ishockeyspelare använde. Kan det här vara mitten på 1940-talet?