Stannade till på stan i dag, i hörnet Köpmangatan och Stora gatan. Där finns ännu en sten med ingraverat citat av Tomas Tranströmer. Jag måste ha trampat på den stenen massor av gånger utan att tänka på diktraderna. Jag blir glad varje gång jag läser Tomas. Det blir inte sämre av att det sker mitt i vardagen.
Gatucitat av Tranströmer i Västerås.
Tranströmer fyller förresten 80 i år och hedras med en ny biografi som skrivits av västeråsaren Staffan Bergsten. Det var Bergsten som en gång för många år sedan satte mig på Tranströmerspåret. Jag läste hans bok Den trösterika gåtan och insåg att poesi går att förstå. Och älska. Som de här raderna av Tranströmer:
I det svarta hotellet sover ett barn.
Och utanför: vinternatten
där de storögda tärningarna rullar.
Jag tog bussen hem. Tittade på detaljer och försökte komma ihåg hur bussarna såg ut inuti när jag var barn på femtiotalet. Jag minns konduktörerna med sina glänsande väskor och de små biljetterna men inte mycket mer, och ingen tycks ha fotograferat de vardagliga detaljer som blir historia utan att de vet om det.
Bussinteriör, Västerås 2011.
Jag skrev litet om det här i min senaste bok, Minnen av en stad. Egon Sidelöv läste det och skickade mig ett par bilder som i alla fall visar hur konduktörsväskan såg ut. Det är han själv som poserar utanför Centralstationen 1948 eller 1949.
Ung busskonduktör 1948-1949. Foto: Egon Sidelövs samling.
Kommentarerna lever numera sitt eget liv på bloggen. Det är spännande. Avhandlingen av gamla busstationen och de olika mackarna fortsätter. Ingvar Selin har nya funderingar, om ni kollar bakåt litet i kommentarerna. Roger Bergkvist har nämnt den bilverkstad, Gustafson & Bergkvist motorverkstad, som låg på Vasagatan 4, mellan Vasaparken och Munkgatan där det i dag är en passage genom Stadshuskomplexet. Verkstadén drevs av hans farfar Henning med kompanjonen Edvin Gustafson. Det kanske dyker upp bilder på den. Jag har bara en bild på den aktuella delen av Vasagatan. Verkstaden kan ha legat inne på en av gårdarna.
En del av Vasagatan som inte längre finns.
Roger Bergkvist har en fråga om en brödfirma också. Hans farfars bror Sven – han som tankade åt Shell – jobbade också som chaufför åt en brödfirma på trettiotalet. Firman hette Bergmans Enkas Bröd och på bilden nedan poserar Sven på brödbilen på en gata i Västerås. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker det ser ut som min barndoms Repslagargata. Är det någon som vet något mer om Bergmans Enkas Bröd?
Sven Bergkvist med brödbilen. Foto: Roger Bergkvists samling.
När vi ändå håller på att fråga: Det är inte händelsevis någon som har en bild på något som kallades Vesta Bryggeri och låg nedanför Krutkällarbacken? Frågan kommer från Anders Berglind.
Busskonduktören och TÅNGEN !!!
Det säger KLICK direkt i ”elskåpet”
(”poesi” à la Leif G W Persson).
Tack för den bilden. / Ingvar /
Tången var ett viktigt verktyg. De som behövde använda två linjer för att nå sitt mål begärde då ”övergång” och fick en större biljett med ett klipp för klockslaget. Vill minnas att biljetten gällde för en timme.
Det är mycket möjligt att du själv har en bild på bryggeriet! När jag besökte mamma i Västerås i julas passade jag på att bläddra i din fotobok som hon hade köpt. På en flygbild söderifrån över staden från 30-talet såg jag en stor byggnad nära Krutkällarbacken. Jag ville placera den ungefär där det vackra transformatorhuset i nationalromantisk stil står.