Sista avsnittet av Våra vänners liv. Kan inte hjälpa det, men jag fastande för serien, trots sin förutsägbarhet i sista avsnittet och jag förstår inte alls varför det blivit en debatt på kultursidorna. Musiken var förresten suverän. I kväll fastnade jag för Where are you med Andreas Mattsson.
Manlig feelgood, förutsägbart slut men hela tiden bra musik.
Skrev om kallbadhuset i dagens Frågor om förr. Alla bilder från Todde Söderquists album fick inte plats i VLT. Här kommer några till. Så här såg det alltså ut i badhuset som stod på pålar utanför Elbakajen, från 1922 till 1948.
Simmare startklara i den yttre bassängen. Lokstallarna syns på stranden bakom. Omkring 1929.
Polomatch. 1929.
Finskt pololag på besök. 1929.
Simskola i en av de inre bassängerna. 1931 eller 1932.
Simskolepojkar i den inre bassängen för herrar, med hytter. 1931-1932.
Bild på Elbasimningen 1926 tagen från kallbadhuset.
Tack Gull Leemhuis, för bilderna! Gull är Todde Söderquists dotter och hon har lånat ut albumen till mig. Det finns fler godbitar, som jag återkommer till.
Våra Vänners liv – så bra! Jag har roats av debatten.
Vi debatterar bara det som berör. Vi var många som blev berörda.
Ja så såg det ut inne på Kallbadhuset.
Men jag har haft svårt att dra mig detta till minnes.
Men när jag ser dessa fyra grabbar på bryggan minns jag hur jag tyckte det var ruskigt långt ned till vattnet och rent otäckt att dyka ned.
Ett andra minne är flytande fekalier på vattenytan. Så badhuset var nog en sanitär olägenhet när allt kom omkring.
Det var då det.
Ja, Egon, badhuset stängdes några år innan det brann upp, just beroende på de sanitära olägenheterna. Svartåns utlopp, med allehanda innehåll, låg för nära, liksom hamnen med utsläpp från båtar.