Hälsade på Maj Fröjd i dag. Hon bor på Smedjegatan, mitt emot det som en gång var Folkets hus och som snart ska bli en filmstad. Maj ser ung och pigg ut. ”Folk tror mig inte när jag berättar att jag är 93 år”, sa hon. Kanske beror det på att hon är vegetarian och att hon varken röker eller dricker. Men skriver gör hon. Varje dag. På sin klassiska Erika reseskrivmaskin. A4-sidorna samlas i prydliga travar. Maj skriver sina memoarer. Jag fick en kopia på delen som handlar om hennes uppväxt på Ängsgärdet, där hon föddes i kökssoffan på Ängsgatan 25 i september 1917, samtidigt som Lenin förberedde oktoberkuppen borta i Petrograd. Barnmorskan var Hilda Pihlgren, som alla kallade Pila-Britta. ”Jag letar efter fler bilder på Ängsgatan och på Malmabergsgatan 8 dit vi flyttade när jag var sex år”, sa Maj. Hon har bara en bild på Ängsgatan. Den ser ut så här.
Så, kära vänner, hör av er om ni har några bilder på Malmabergsgatan 8 från den tiden Ängsgärdet fortfarande var ett bostadsområde. För Maj var det en barndomsidyll, andra kallade det för Sumpen.
Jag gillar att bläddra i VLT:s gamla julnummer. Där finns mycket bra läsning, långa, långa artiklar och på nästan varje första sida hade Gunnar Pers ristat en västmanländsk kyrka med sin blyertspenna. Alltid lika suggestivt.
Till slut måste jag än en gång påminna om att Västerås kan vara riktigt vackert.
Vad har Gurra ritat på för papper,ser ut som en gubbe bakom kyrktornet.
Det är en bild på sidan 2 som slår igenom i trycket på julnumrets förstasida.
Det fröjdar mitt öga att se bilden av Ängsgatan.
Jag minns att bredvid speceriaffären man ser fanns Markus grönsaker där man köpte potatis i kappe, inte i kilo som är ett nyare påfund.
Där fanns också en frisör som alltid klippte av mer hår än vad jag egentligen ville.
På Ängsgärdet fanns många barn men också alltid något för barn att göra, bara man hade en del fantasi.
Att läsa vad Maj skriver måste vara verkligt intressant. Delar hon med sig tro?