Kommentarer till Vilodagen

Av: Egon

Egon — Tue, 28 Sep 2010 18:38:44 +0000

När No Brothers spelade i Idrottshallen var det bra fart där. För att skydda hallens golv hade masonitskivor? lagts ut. Men de gick bra att dansa på till den sköna 40-talsmusiken.

Av: Bengt Bergquist

Bengt Bergquist — Mon, 27 Sep 2010 12:53:08 +0000

Nisse Sally var en skicklig dragspelare, Han hette egentligen Nils Sahlqvist. Hans far var för övrigt skolvaktmästare på Djäknebergsskolan. Han hade någon gång råkat ut för en olycka och förlorat en arm och hade i stället en protes. Den var av enklaste slag. En underarm av trä och i stället för hand en metallkrok. Min klass kunde stöta ihop med honom ett par gånger i veckan. Vi gick nämligen i Skepparbacksskolan men hade inomhusgymnastik och träslöjd i Djäknebergsskolan. I bland kunde det hända att, om man inte uppfört sig ordent- ligt, vaktmästare Sahlqvist grabbade tag i en med just kroken!

Av: Bengt Bergquist

Bengt Bergquist — Mon, 27 Sep 2010 12:44:21 +0000

Konditoriet i gamla Konsumvaruhuset kommenterade jag 28 oktober 2009. Där träffade man trevliga flickor, beställde in ett glas mjölk och fem sockerskorpor och vissa dagar i veckan kunde man lyssna till en Zigenarorkester.
Har just återkommit från biblioteket dät jag läst dagens artikel ”Frågor om förr” om Hökens Näste. Som du skrev ansågs det av en del vara ett syndens näste, och vi läroverksungdomar fick inte gå dit! På sommaren var det fritt fram att gå till Folkets Park, men på vintern var dansmöjligheterna få. Då fick vi hålla till godo med skutten på den egna skolan. Där fick nämligen elevföreningarna an-
ordna ett skutt per termin, och inkomsterna av dessa fick finansiera vår verksamhet. Jag säger vår, då jag ett par år var ordförande i läroverkets idrottsföreningen. I artikeln nämner du också några orkestrar, som spelade på Höken.
No Brothers och Nisse Sally känner jag väl till. Den förstnämnda bestod av ynglar, varav flera var elever i läroverket. En av dem hette Bo Edling och spelade saxofon.