I morgon kommer det rödgröna tåget hit. De reser i motvind. Valaffischen ser ut som reklam för kläder från Dressman. Regnet ska ösa ner, och mötet kan flytta inomhus till högskolan.
De rödgröna i Västerås förbereder samtidigt sitt historiska första gemensamma valmanifest. Ett gäng arbetsgrupper har jobbat fram ett dokument, som nu godkänns i de olika partierna. Presentation nästa vecka. Manifestet tycks innehålla mycket om miljö, men det mest intressanta blir nog ändå vad som inte står där. Vad jag förstår nämner man inte ens flygplatsen…
Alex och Elliott med såpbubblor.
I dag skrev jag om Hyttan i Frågor om förr i VLT. Västerås eget järnbruk med en masugn som blåstes av för sista gången 1924. Här är en annan, och litet ovanligare bild från Hyttan, nere vid det som i dag är Lögarängen. På vintrarna tog man upp is där, för att användas i västeråsarnas kylskåp.
Isupptaging vid Hyttan. Foto: Stadsarkivet.
Men dressman säljer inte damkläder
… dags att bryta de manliga hierarkierna…
Hej, Anders!
Har just kommit åter från biblioteket, där jag läst dina ”Frågor om förr”-artiklar om Hamre och Hyttan Hyttan kommer jag mycket väl ihåg, då jag under min uppväxt bodde i kvarteret Oscaria, som låg ett stycke norr om. I arbetarbostäderna bodde en stort antal barn och ungdomar, som vi hade både trevliga och mindre trevliga kontakter med. Trevliga, fotbolls- och brännbollsmatcher, mindre trevligt när de raserade en miniatyrgolfbana, som vi med mycken möda byggt i en skogsdunge väster om kvarter Oscaria med hjälp av ägaren en äldre , snäll farbror. Banan innehöll diverse hinder, broar över grävda små diken, ”plank” med olika stora öppningar, bilring mm och till koppar hade vi sodaburkar, som vi fått av våra mödrar efter deras stortvätt.
Men Hyttan gjorde sig mest bekant tack vare bröderna Karlsson 1 tom 5. Den mest berömde, Gunnar Hyttse.
Tänk om du hade haft en kamera och tagit bilder, de hade blivit fantastiska tidsdokument.
Tyvärr, Anders, kamera var inte så vanligt tidigt 1930-tal, jag vill minnas att vi hade en låpdkamera i familjen, men den fick naturligtvis vi barn inte använda. Förhållandena är annorlunda i dag!
Apropå bröderna Karlsson 1 tom 5. Som sagt Gunnar Hyttse var den skickligaste bandyspelaren, men jag kommer gärna ihåg Hyttan V, Knutte Karlsson. Han var ingen särdeles skicklig skridskoåkare, men en virituos på att springa på skridskorna och ta med sig bollen på tennis. Därför användes han ofta som vänsterytter på vå-rens ”mesostisar”. Han jobbade i en charkuterifabrik, som låg i en källare på min väg till första klass i läroverket i fd Seminariet, och det hände att han stod och rastade i källarfönstret. Då hände det rätt ofta att han stack åt mig en korv!