Har just kommit åter från biblioteket, där jag läst dina ”Frågor om förr”-artiklar om Hamre och Hyttan Hyttan kommer jag mycket väl ihåg, då jag under min uppväxt bodde i kvarteret Oscaria, som låg ett stycke norr om. I arbetarbostäderna bodde en stort antal barn och ungdomar, som vi hade både trevliga och mindre trevliga kontakter med. Trevliga, fotbolls- och brännbollsmatcher, mindre trevligt när de raserade en miniatyrgolfbana, som vi med mycken möda byggt i en skogsdunge väster om kvarter Oscaria med hjälp av ägaren en äldre , snäll farbror. Banan innehöll diverse hinder, broar över grävda små diken, ”plank” med olika stora öppningar, bilring mm och till koppar hade vi sodaburkar, som vi fått av våra mödrar efter deras stortvätt.
Men Hyttan gjorde sig mest bekant tack vare bröderna Karlsson 1 tom 5. Den mest berömde, Gunnar Hyttse.